Smått och gott från kebabkoman

Jul, jul strålande jul. Jag är väldigt förtjust i mina systrar och min svåger för tillfället: de hade det sällsynt goda omdömet att ge mig Guitar Hero II i julklapp. Så förutom att hinna se mig igenom Buffy (just nu s05e07 tror jag) så måste jag finna tid till att spela massa Guitar Hero - det är sanslöst roligt!

Bakåt i tiden ett slag:

Middag med GI-sällskapet i slutet av november, tema Husmorskost. Jag var värd för tillställningen och hade bestämt dresscode: Till Havs. Vi lyckades glädjande få ihop hela gänget efter det lilla bortfallet på asiatiska middagen och var åter uppe på sju personer. Disciplinerat, kreativt och väldigt gott! Ungefärlig meny som följer:
Brännvinsbord (kanapéer: löjrom, strömming, renstek, något till som jag inte minns)
Gädd- och laxfärstimbal/motsv. med laxrom, friterat laxskinn, gravad lax och örtsås
Fläskpannkaka med ankleverskum, rårörda lingon, grönkålspuré
Consommé med kardemummaklimp
Blodpudding med stekt fläsk, rårörda lingon, kanderade kaneläpplen, brynt smör
Lammgryta med friterad palsternacka, saffransås
Ostkaka och "falsk" kalvdans med svenska sylter.

Och på det en ohygglig mängd öl, snaps, sherry, vin, champagne, rom, drinkar... vi har måhända lärt oss nu att balansera matmängden för att kunna klara sjurätter. Mängden dryck är dock lite svårare. Efter middagen tog vi kaffe och choklad följt av utgång på Patricia - mycket skojigt; jag var mäkta trött dagen efter.

Framåt någon vecka till spexpremiärfesten:

Vi (QM) fick stående ovationer - något jag aldrig har sett hända förut. Ca 100 sittande, femrättersmeny av hög kvalitet (Crème Ninon, Melon au jamon cru, Canard à l'orange, Fromages, Panna cotta au coulis de framboises). Och allt gjordes med millimeterprecision: perfekt riktade ljuskällor, bestick i raka rader, välkoreograferad servering. Det bästa var nästan att vi hade gott om tid för förberedelser - innan gästerna kom kunde vi för det mesta ta det ganska lugnt. Detta givetvis p.g.a. bra planering: handla på söndagen, laga det mesta på måndagen. Städa fort - riktigt fort; vi var helt klara och urlastade på kåren innan de sista gästerna anlänt efterfesten. Jag är sjukt nöjd!

Framåt till idag:

Lugn dag på jobbet med sovmorgon, inga visningar och lite löktid mellan passen. Kebabkoman har börjat lyfta nu - den orsakades av en kebabrulle på Jerusalem; jag hade matlåda med mig men kände inte för att äta den. Om några timmar ska jag ut till mor och far och äta familjemiddag.

En fröjdelig fortsätttning till er alla!

Coming up: Allt om Buffy, Olof och flickorna, Tentapub galore, Jul och mellandagarna

Marathon om Nobel

Jag har upptäckt att jag får dåligt samvete om jag inte postar på länge; jag får för mig att jag då måste täcka in allt som har hänt sedan senast, vilket givetvis gör mig mindre benägen att posta eftersom det blir så mycket att skriva.

Nåväl - vi får lov att dela upp det lite; först en vända om Nobel:

Nobelveckan var rolig: det drog igång den 6 december med pristagarnas frukost på museet - trevlig tillställning där jag fick hålla visning för några pristagare (Fert och Maskin bl.a.) samt deras familjer. Några dagars lugn följde där jag hade möjlighet att bli ordentligt förkyld - vilket jag blev.

Lagom till Nobelkonserten hade jag feber men lyckades med hjälp av min kompis magnecyl ändå avnjuta en schysst middag på Inferno och en kanonföreställning med drinkar och lite till efteråt.

Nobelstiftelsens mingel på Nordiska den 9 var i vanlig ordning trevligt; det var visserligen likadana kanapéer som förra året men jag får å andra sidan aldrig nog av champagne och foie gras. Kvällen avslutades med drinkar på Hotel Diplomat, ännu mer drinkar på Koh Phangan samt eftersläckare hemma hos mig. Jag är väldigt glad att jag inte skulle jobba den 10.

Nobeldagen var även den trevlig: prisutdelningen bjöd på några korta och bra tal samt ett alldeles för långt (jag tänker inte peka ut någon... hrrm... Svenska Akademien). Solisten var helt lysande med en Händelaria som höjdpunkt skulle jag säga. Efter ceremonien begav vi oss iväg till museet för att möta upp resten av kollegorna. En lugn och sansad middag följdes av dans och mingel på stadshuset. Jag hann tyvärr inte dansa riktigt så mycket som jag hade velat - men det får man leva med.

Night Cap som följde var riktigt roligt! Arrangemanget var inte lika storstilat som det på THS 2004, men ändock riktigt bra. Framförallt hade man lyckats få dit ordentligt högkvalitativ dryck: exempelvis var Mackmyra där och bjöd på Prelude No. 6. Dessutom blir jag alltid glad när jag får frossa i ostron och ännnu mer foie gras. Trevligast kanske var att få träffa så ohyggligt många goda vänner och ha roligt tillsammans med dem. De som jag kom dit med (dvs kollegorna från museet) såg jag faktiskt inte så mycket av under kvällen... När Night Cap stängde så irrade vi vidare för ytterligare några timmars backanaler på Nobelhusen på SUS.

Och på den sjunde dagen vilade han...

Coming up: Spexpremiären, Husmorsmiddagen, Allt om Buffy, Olof och flickorna m.m.

Trött... så, så trött...

Jag har helt kollapsat senaste tiden; slut och kaputt. Jag tror det började för några veckor sedan då jag jobbade fast att jag var sjuk. Ingen höjdaridé - jag vet - men ibland så måste man. Efter det har jag inte riktigt studsat tillbaka utan har känt mig seg hela tiden. Kan vara att jag behöver en ledig långhelg. Men då menar jag ledig på riktigt - inte som uppbokad på massa fester/utgångar/middagar/spexgrejer; ledig som i ligga hemma på soffan, kanske ta en promenad om andan faller på. Det ser ut som att nästa helg kan bli sådan, men jag misstänker att det kommer att dyka upp saker som kommer att sysselsätta mig ändå. Jag är en svag, svag människa som inte kan säga nej...

Men jag skulle verkligen behöva vilan - snart kommer helvetestiden med spexpremiär (med tillhörande fest att fixa) och Nobelveckan (jag har några biljetter över till Nobelkonserten den 8 december: Lang Lang spelar bl.a. Rachmaninovs 2:a pianokonsert - intresserad?). Efter det ska jag sova, kanske också drömma (och titta på Buffy...)

Slayerfest 2007 och annan tv också

Jag kör stenhårt nu – minst fyra avsnitt Buffy om dagen (senast s02e10). Massor med tack till Joy som försett mig med the complete Buffy the Vampire Slayer; ännu mer tack för att det är i doser så att jag inte har hela härligheten hemma på en gång. Första säsongen var ärligt talat inget vidare, men säsong två lyfter ordentligt, Angel är med, Spike likaså! Jag hade glömt vilken bra serie Buffy egentligen är. Heroes blir bara bättre och bättre – jag blev alldeles lycklig när handlingen utvecklades som jag trodde. Studio 60 on the Sunset Strip visar sig mer och mer vara en värdig arvtagare till West Wing så jag följer den slaviskt. Enda smolken i glädjebägaren är att säsong två av House är slut på tv4 nu – vad ska jag då göra på tisdagkvällarna? Eventuellt får jag undersöka andra sätt att titta på House.

Annat: dans i Gyllene Salen here I come, fixat eget bredband, varit sjuk, en god portion Schadenfreude!

Det är slut, det är slut, det är över nu

Tre dagar, 16 timmars jubileumsspex (inkl. genrep, exkl. soundcheck etc.) och nu är jag duktigt utmattad - kom hem vid halv-åttarycket imorse. Det har varit ruggigt roligt, särskilt eftersom det faktiskt blev riktigt bra i slutändan.

Och imorrn börjar livet igen, med möten, skoj och lek. Mellan 14 & 16 hittas jag på museet, mellan 18 & 19 på KTH, mellan 19 & 21 på Hanoi Bar, mellan 21 & 22 på Kvarnen och mellan 22 & 01 på Sunkit. Efter 01 är jag eventuellt hemma. Alla tider är ungefärliga.

På väg hem igen

Jag gillar verkligen det här konceptet med att sitta på bussen hem och blogga. Lilla Nobelveckan är väl helt slut nu och resultatet är att jag inte har hunnit börja läsa "The Grass is singing" än, men å andra sidan har jag blivit än bättre på ekonomipriset (som tidigare meddelat) än någonsin tidigare. Vi har nyligen äntligen lyckats göra slut på nomineringskommittén för rektor på KTH i.o.m. rekommendationen av ny prorektor (det blir offentligt så småningom) och det var oväntat roligt med en avslutningsmiddag för den gruppen. Att se ett arbete som har sträckt sig i en bra bit över ett år bli klart ger en ordentlig känsla av fullbordande.

Nu är jag hemma igen

Matlagning efter massa öl är en av mina favoritsysslor, just nu: äggröra med bräckt sidfläsk och blekselleri. Yum! Nu ska jag äta upp, kolla nyheterna, och sedan gå och lägga mig. Jag har lyckats förtränga min ångest inför imorrn då jag har en visning för folk som kan ämnet betydligt bättre än vad jag kan. Men det löser sig nog. God natt!

På bussen hem

Ja – detta skrivs på bussen hem från KTH – laptops är en underbar uppfinnig!

Återigen så är jag långsam och håller mig inte uppdaterad. Lilla Nobelveckan har nu varit och jag kan inte undgå att reflektera att jag tycker att det – åtminstone inom de naturvetenskapliga prisen – har varit väldigt tillämpbara pris, särskilt fysik och fysiologi. För en gångs skull så blir det ingen större svårighet att förklara vilket effekter prisen har fått. Litteratur var intressant med den eviga motiveringen kvinnligt författarskap. Jag måste hålla med många andra i det att akademien tänker fel när de alltid påpekar att kvinnliga författare har just kvinnligt perspektiv, inte ett allmänt. Det är ingen ny åsikt, men jag ställer mig bakom den.

Jag har ju p.g.a. av mitt projekt med en specialvisning om ekonomipriset följt just det priset lite extra och gillar årets pris. Spelteori är otroligt intressant och roligt, och går ofta att med ganska enkla medel förklara för allmänheten. Min ekonomivisning gick över förväntan: jag hade stressat ordentligt inför den och kände mig egentligen lite för oförberedd, men jag lyckades – tror jag – förmedla det jag ville säga. Ekonomiprisen är intressanta! Min nya favoritpristagare är definitivt Arrow (1972); blotta konceptet att man har något som något som heter Omöjlighetssatsen är utan tvivel coolt (hojta till om ni vill veta mera!).

För tillfället kommer jag hem efter QM:s insup. Jag är något bitter över det faktum att jag var sjuk över Happening så att jag missade en spexfest som att döma av fotona var riktigt rolig. Jag är dock glad över att jag hade kurerat mig till jubileumsspexets party. Till det tillfället har jag nu gjort något som jag inte har gjort på väldigt många år: rakat mig. När jag insåg att temat inbefattade andra världskriget så tog jag tillfället i akt och rakade av mig skägget. Jag har inte varit så renrakad som jag är nu på över sju år! Det känns lite konstigt och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska behålla min rena haka eller inte, men det är onekligen innovativt!

Annars: ekonomi är intressant! – för ett år sedan hade jag aldrig erkänt det. Nobelmuseet har gjort att jag har ändrat uppfattning. Om man dyka ner i personliga frågor så är allting ungefär lika roligt/intressant som det var för ett par år sedan…

Dagbok, eller?

Jag fick frågan av en kollega för några månader sedan om varför jag bloggar. Är det för att bli läst, eller varför? Mina första stapplande steg av bloggande var ofrivilliga och dök upp när jag var kårordförande. KF hade beslutat att Arvoderadegruppen (som det hette på den tiden) skulle blogga så att medlemmarna skulle få större insyn i det dagliga arbetet - det var bara att gilla läget. Så jag bloggade. Jag var ganska negativ till hela idén från början men började så småningom att uppskatta möjligheten att skriva vad jag tänkte på. Det blev något av en dagbok med personliga reflektioner, som visserligen skrevs för att läsas (bloggen finns kvar här - även om det inte skrivs något i den längre vad jag kan se), men som på något sätt ändå kändes privat - för mig i alla fall.

När jag sedan började på Blogger behandlade (behandlar) jag hela konceptet som en praktisk elektronisk dagbok - ett sätt att få ner det jag tänker på papper (eller ekvivalent lagringsmedium). Problemet nu är att jag löper risken att någon faktiskt läser vad jag skriver. Exporten till Facebook gör att i princip alla jag känner (hej, alla!) får uppdateringar av det här. Och då fungerar det helt plötsligt inte längre att skriva exakt vad jag känner och vad som händer runtom. Visserligen skulle jag kunna hänga ut mig själv och alla jag umgås med, men varför? Jag skulle kunna använda klipska omskrivningar av saker och personer så att vissa kan lista ut vad/vem jag syftar på (gör det redan i viss utsträckning) men det blir lite omständligt. Slutsatsen är jag jag hela tiden får välja vad jag ska skriva och inte: vilka händelser som jag utan problem kan skriva om (dricka drinkar med Nikta i fredags t.ex.) och vilka jag inte kan skriva om här, fast än jag kanske skulle vilja (av naturliga skäl inget exempel här). Och det där var ytterligare en elegant omskrivning - ett antydande att det har hänt saker som är för spännande/känsliga att skriva om. Men stämmer det, eller var det bara ett exempel? Jag vet - men inte ni...

Om jag delat upp det här kunde det blivit säkert tre poster!

Det kanske börjar ljusna lite framöver. De senaste månaderna har som bekant varit helt uppbokade dag som kväll av jobb, spex, kår och annat skoj. Men nu ser det ut att börja ljusna lite. Jag ska se till att boka in lite hemmatid i kalendern så att jag har tid för prosaiska saker som tvätt, städning och matlagning.

Det är en hel massa saker som jag glömt att fullödigt nog beskriva inser jag. Egentligen mest en: Linda och Sofies bröllop. Det var stort, det var vackert, jag blev ordentligt tårögd. När jag blir stor ska jag också gifta mig!

Igår skullle jag ha gått på konsert på Fasching (Rigmor Gustafsson) med Nikta. Tyvärr så ville hon leva farligt så vi bokade inga biljetter. Så här i efterhand kanske inte det var en kanonidé... Men vi hade trevligt ändå och satt och drack drinkar på gamla Tidsfördriv (Dront heter det nu - väldigt underligt, exakt samma lokaler som Tidsfördriv, även vissa av sofforna är kvar. Men det känns helt annorlunda, men ändå bekant: som Tidsfördriv fast i the Twilight Zone.). Roligt också var att vi på vår Odyssé genom krog-Stockholm för att hitta något lagom glesbefolkat drinkställe
(öl dög inte: N: "Men här finns ju bara öl"
O: "Ja, du sade ju att vi borde ta en öl innan vi går tillbaka"
N: "Men det är ju bara ett uttryck"
O: "Vadå, jag trodde du menade att du ville ta en öl, här finns massor av god öl"
N: "Hur länge har du känt mig egentligen? (red. anm.: sedan våren 2005, ca) När drack jag senast öl förutom på Oktoberfest?"
O: "Ok då, då går vi någon annanstans")
så sprang vi på horder av mina vänner och bekanta. Där ser man!

Update på resten:
Jobb: hälften stress över den redan nämnda ekonomivisningen (nu har jag dock fått en massa material av Anders, vilket underlättade enormt), hälften stress över Capa-utställningen som jag känner att jag inte kan så bra som jag skulle vilja.

Studentkår: styrelsemöte med SSCO i veckan; roligt att komma igång igen eftersom jag missade konferensen. Roligt även att dricka öl efter mötet (som f.ö. kändes någorlunda konstruktivt faktiskt). Dessutom hade vi vårt första KF med talmanspresidiet. Ordentligt nervöst, men allt sammantaget gick det ganska bra - protokollet gick ut till justerarna bara några timmar efter avslutat möte (runt kl. 3 på natten)

Spex: massor, massor - rep en gång i veckan med Jubileumsspexorkestern, vilket känns lite nervigt då mängden låtar att repa in är enorm och tiden att göra det på högst begränsad. Förra helgen var Internatet med ordinarie spexet, vilket gick kanonbra. Roligt att laga mat till folk som verkar uppskatta det, hoppas att vi kan hålla samma höga nivå på Happening nästa vecka.

Robert Jordan död

Jag läste just på RSS-feeden av Neil Gaimans blogg att Robert Jordan har avlidit. Nyheten var något oväntad, senast jag hade hört något så var han på bättringsvägen och skrev hårt på A Memory of Light trots sjukdomen. Tydligen så gjorde han det även in i det sista – jag hoppas att det som finns kommer att kunna publiceras på något sätt, så att WoT ska slippa stå ofullbordat. Jag skänker en stund av eftertanke till författaren av böcker vars omfång jag svurit många gånger över, men likväl alltid återvänt till.

Jobb och en Middag Galore

Jag har börjat uppskatta att skriva på tunnelbanan, eller i allmänhet på väg någonstans. Istället för att bara tomt stirra framför mig kan jag faktiskt få något gjort, även om det bara är bloggande. Snart kanske jag t.o.m. börjar jobba på tunnelbanan, ingen dum idé.

Jobbmöte idag inför ett föredrag på museet som jag planerar, vilket gick ungefär som förväntat – d.v.s. något osammanhängande. Vi får se hur föredraget blir, det är fortfarande mer än två månader kvar, och egentligen inte så mycket att göra för min del, annat än att hoppas på att det kommer tillräckligt med folk. Jag upptäckte under en korrläsning av vårt schema idag också att jag förväntas hålla en specialvisning om ekonomipriset den 16 oktober vilket kom som något av en nyhet för mig. Inte att jag skulle hålla den – jag har just börjat skissa på den – snarare datumet. Det visade sig att min kollega hade råkat glömma bort att konsultera eller åtminstone informera mig om datumet. Lyckligtvis passar det ganska bra; jag tänkte senaste i morse att det var dags att sätta en deadline.

Helgen var händelserik – lördagen var första festarret med nya QM i spexet vilket gick relativt smidigt allt sammantaget. Det var visserligen slitigt att fixa både lunch och middag till alla, och lite trist att missa större delen av partyt, men fortfarande trevligt. Tyvärr var jag för gammal och sliten för att klara av QM-mötet på söndagen – jag överlever inte på så lite sömn nuförtiden, i alla fall inte i längre perioder.

Fredagen var nog ändock helgens höjdpunkt. Syster bjöd på middag som tack för hjälpen att jag toastmastrade hennes disputationsmiddag och valet föll på Lux. Vi tog avsmakningsmenyn, vilket blev den godaste middag jag någonsin ätit. Nominellt var det sex rätter tror jag, men inklusive alla amuse-boucher, smakrensare, och småpresenter från köket landade vi på totalt tolv rätter. Jag försöker sammanställa (med reservation för att rätterna som inte ingick i menyn per se (kursiverade) kan var lätt missupfattade då de endast presenterades muntligen).

Flädergélé med vodkaskum
Kokt ägg med sillrom och rökt salt
Terrin på gös från Ängsö med citrussjuden makrill, friterat Mollösund ostron och färska hasselnötter
Kokt hummer och krabba från de Brittiska öarna, pilgrimsemulsion och krabb- och kryddspad
Fylld vildand från Segesta gård med kumminsyrad, frasig Karl-Johansvamp, Apolloäpple och pumpa
Frostat Aroniabär från Märsö
Ytterfilé och limpa av rådjur från Mälardalen med sockerbrända gryn och enbär, syltat fikon och späck
Ljummen Svart Agnes från Eskesta gårdsmejeri med vinaigrette på Risungstryffel och Santa Mariapäron
Körsbärsglass med körsbär och kir
Sorbet på havtorn från Dals Långed, överraskande juice, sockervadd och varm punsch från Norrtelje Brenneri
Praliner från Lux dessert och choklad
Miniglasspinnar

Yum, yum yum…

06:15 Röd linje söderut, hemåt – I’m blue, ba da bi da pa

Låt oss för enkelhetens skull illustrera med ett exempel. Ta ett luftslott – nej, förresten: ta två! Börja sedan jonglera med luftslotten. Eftersom slotten än så länge är av luft så är det ingen fara; man riskerar inte att slå sig och kan glatt jonglera vidare och spekulera och pokulera.

Aber…

…låt sedan luftslotten sakta ta en lätt korporeal form (måhända subjektivt); kanske skulle ett slott kunna migrera från etern över till en något mer konkret form? Vad då? Jo! Givetvis fortsätta jonglera, se slotten (i sinnets öga) ta mer och mer form. Men eftersom man jonglerar med dem så hinner de inte stanna till och fullt materialisera sig utan störs och helt plötsligt så inser man att man står ensam med endast flyktiga could-have-beens som rinner som sand mellan fingrarna. Man tittar tomt framför sig, och hoppas att nästa gång historien upprepar sig ska det åtminstone bli som fars.

Dessutom noterar man att jag skriver "man" istället för "jag" igen; jag skulle ju inte göra det mer.

06:48 – hemma nu; still blue, ba da bi da pa

Sista föreställningen

Igår var sista föreställningen med spexet (KT alltså) vilket lämnar mig med visst vemod. Lyckligtvis (?) drar nya spexåret igång mer eller mindre omgående så det är egentligen ingen fara. Tyvärr hann jag inte med att se något alls på teatern - hörde bara akt 3 från byxan, ety jag hade varit och ölat på Kåren med en bunt gamla vrak. Lite trist eftersom det var slasken och hade varit roligt att se, ännu tristare för att jag stod och hängde i byxan istället för att sitta och öla med tre halvnakna (enligt deras utsago) teknikare i Kungalogen. Men, men - man kan inte få allt. Dessutom var det riktigt trevligt på Kåren, vi lyckades täcka in ett åldersspann av 40 år kårvrak (KO 67 - Armada 07). Jag hade nog egentligen tänkt återvända till Kåren, men eftersom det var sista föreställningen så ölade jag med spexet på Pressklubben istället.

När jag kom hem vid 1-rycket fick jag för mig att laga mat också av någon underlig anledning. Förmodligen för att jag dels var hungrig, dels för att jag gillar och okynnes-laga mat, dels för att jag är i något ansträngd finansiell situation och nog tänkte att det var bra med matlåda imorrn (läs idag - jag tog givetvis inte med mig matlådan, istället blev det Mutton Karahi med Johan på Lilla Karachi). Jag har inte den blekaste vad jag egentligen lagade, får kolla i kylen när jag kommer hem, men jag har vaga minnen av någonslags bön- och linsgryta... med massa skumma röror över från asiatiska middagen. Nåväl - det är förhoppningsvis ätligt ett tag till...

Och ikväll ska syster bjuda mig på Lux. Yay!

Like sands through the hourglass,

so are the Days of Our Lives.

Jag saknar "Days of our lives" lite, har inte sett det på evigheter. Inte "The Bold and the Beatiful" heller. Förr om åren hade jag på något sätt alltid tid att se på tv, minst några timmar såpa varje dag - nu icke. Visserligen är det bättre nu, att jag såg på såpor hela dagarna hade väl mer att göra med mitt allmäna välbefinnande och alltmer lågintensiva studier än lugn och ro. Nu har jag inte varit hemma en hel dag på jag vet faktiskt inte hur länge... ett par månader kanske. Men det är roligare: jag har en massa saker att göra - jobbar mycket, håller på med spexet en hel del, nu när rektorsnomineringsprocessen är klar (jag är mycket nöjd med vårt val f.ö. - får se när vi börjar med prorektorn/erna) så börjar Kårfullmäktige och SSCO dra igång igen. Så det ser ut att bli en hektiskt höst i vanlig ordning.

Roligast senaste tiden var dels seglatsen med gammel-KORK (som jag postat lite foton ifrån) - det var otroligt skönt att komma ifrån allt och tillbringa tid med vänner som jag inte umgås med i arbetsförhållanden, dels givetvis Anton & Minnas bröllop. Om ni läser det här Anton & Minna - återigen: tack! Det var en underbar dag+kväll+dag. Nu tror jag på kärleken igen.

Ej att förglömma var Sofies svensexa; jag har fortfarande träningsvärk efter boxning på Wii, vilket känns relativt pinsamt. Efter den kvällen tror jag nog att jag ska ta och införskaffa Guitar Hero också - sanslöst roligt! En annan sidoeffekt av min icke-existerande slötid hemma är ju att jag inte har tid att spela så mycket längre - bot och bättring nästa vecka!

Nästa vecka har jag nästan inget alls inplanerat vad gäller fritid - måste hinna läsa in mig på Capa-utställning samt planera en fördjupad visning om ekonomi och en programkväll (har fått lite mer att göra på jobbet - nu ska jag hålla på med programverksamheten också).

Jag ska försöka posta lite oftare framgent, så att jag inte hamnar i dessa långa haranger av vad som har hänt sedan senast...

Fastlandet, typ

Är tillbaka på Tjörn nu, salt över hela ansiktet. Hemma ikväll.

Tankning i Mollösund

På väg hem nu, perfekt segelväder.

Gullholmen

Efter champagne, räkor och havskräftor.

Nyvaken

Seglatsen dag två. Idag ska det bli sol och 15 m/s.

Segling!

Nu har vi just lagt till bredvid en båt i ett sund vid Tjörn.

Haggis = check!

Jag såg/läste/hörde något i morse som jag tänkte kommentera lite på; tyvärr har jag totalt glömt bort vad... Sedan senast:

Cocktailparty hos Martin, väldigt trevligt, lyckades t.o.m. masa mig upp till jobbet inte så vansinnigt försenad. En av de större lärdomarna från kvällen var att en shaker inte nödvändigtvis är ren bara för att den är ursköljd. Citronrester fungerar inte jättebra tillsammans med Amarula.

Jobba, jobba, jobba, jobba. Nu börjar folk komma tillbaka så att det är lite mindre ödsligt. Visserligen är man aldrig ensam med turisthorderna konstant strömmande.

Nytt ölrekord på på Dovas: 128 stycken Norrlands guld 50 cl! Jag bidrog bara med fem, men var å andra sidan inte där hela kvällen. Nästa gång satsar vi på 200!

Höjdpunkten: Antons svensexa! 16 killar som fiser ikapp på ett hostel i Glasgow.

Resultat från resan:
Gigantiskt överviktiga skottar - check!
Absurda mängder öl - check!
Osunt äckliga fish & chips - check!
Deep-fried Mars bar - inte check :(
Deep-fried pizza - inte check :(
Haggis - check!
Whisky - check!
Fotboll - check! (Rangers vs. S:t Mirren, Ibrox Stadium)

Reseberättelse i korthet:
Dag 1: kidnappa Anton, dricka öl i Humlan, spela fotboll i Humlan, äta middag och dricka öl på Galways, Centralstationen, ge Anton en ny frisyr, åka till Skavsta, dricka öl på flygplatsen, dricka öl på planet, transfer till Glasgow, dricka öl i puben på Euro Hostel, äta fish & chips, dricka öl på rummet, sova.

Dag 2: Snabb öl innan frukost, frukost, dricka öl på Crystal Palace, dricka öl på The Pot Still, dricka Buckfast i gränd, slänga tre och en halv pava Buckfast, åka till Ibrox, se på fotboll, tappa bort gänget i tunnelbanan, dricka öl på Coopers, äta middag och dricka vin (sic!) på Stravaigin, byta om, inte komma in på klubben, hamna på bögpub med karaoke, komma in på klubben, dricka öl och dansa natten lång, äta samosas, fnittra på rummet, sova.

Dag 3: Engelsk frukost på Crystal Palace, läsa tidningar, åka till Prestwick, utrymma flygplatsen i spöregn, dricka öl och se på fotboll på flygplatsen, dricka öl på planet, fastna på E4:an i kö vid Södertälje, hemma.

Phew!

In Arcadia Ego

Eller åtminstone på landet, fast inte längre. Tyvärr så åt min telefon upp ett idylliskt inlägg från Gotland - uppenbarligen så finns det inte 3G där - i vilket man kunde läsa om mina förehavanden där, det var t.o.m. ett foto med! Men icke. Efter den ganska långa blogg-hiatusen som jag haft kan detta bli ett långt inlägg, men man vet aldrig. Dock - nog med metabloggande!

Senaste veckorna har primärt varit en orgie i skörleverne, vilket har varit väldigt roligt, men samtidigt väldigt slitsamt. Min dystopi av episka mått som förföljde mig andra halvan av juni och första halvan av juli är i princip helt bortblåst och har endast lämnat efter sig insikten att jag inte har ofelbar smak utan kan falla för korkade personer också. I övrigt har jag jobbat nästan oavbrutet, med växande irriation över horderna av turister och växande trötthet orsakat av ovan nämnda skörleverne.

Två dagars semester på Gotland tisdag-onsdag - under vilka jag försökte göra så lite som möjligt. Den enda återkommande sysselsättningen var att läsa böcker för min två-åriga systerdotter (Lilla Anna - kom och hjälp! oftast). Jag hade gärna haft tid att tillbringa några dagar till för att hinna landa ordentligt men det gick tyvärr inte. Det kan tilläggas även att Östersjön är ruggigt kall att bada i vid halv-åtta-rycket på morgonen.

Läsning då: tjovars - jag ryckte upp mig på Gotland och kom tillbaka till det lite mindre lättviktiga läsandet: hann klart med Sartres Orden och sträckläste Coetzees Elizabeth Costello. Orden var riktigt bra, men den krävde odelad uppmärksamhet för att man inte skulle gå vilse bland meningarna. Tidigare hade jag bara haft tid att läsa en halvtimme eller så åt gången och då kom den inte riktigt till sin rätt. Elizabeth Costello läste jag på rekommendation av Nobelgurun Aron och en var en fröjd. Efter Sartres halvsidesmeningar gick det i racerfart att läsa Coetzee - otrolig precision i språket. Tyvärr var det en översättning, jag läser hellre på orginalspråk om jag kan, men man kan inte få allt. Nästa projekt blir nog Gösta Berlings saga: den har stått i bokhyllan några år nu så det är väl dags.

Närmsta tiden kommer att bli hektisk då vi dyker in i intervjufasen i rektorsrekryteringsprocessen, men jag har tillförsikt: det kommer att bli riktigt bra! Det ser ut att bli en hektisk augusti och höst i övrigt också: resor, bröllop, borde ta examen, jobba, två spex etc etc... Jag har bara två lediga lördagar hela augusti, september, oktober...

'nuff said for now!

Leker med nya telefonen

Bla bla bla... Det här skriver jag från telefonen i soffan! Teknikens under! Jag borde verkligen inte dricka öl för fjärde dagen i rad. Men det kommer jag nog göra ändå.

Jag håller mig för skratt

Min livboj i ångestens hav gick sönder för några dagar sedan. Efter lite trassel ett par dagar så vägrade den helt enkelt att fungera; jag var måttligt road. Dock har mitt nya handlingskraftiga jag (nej - det där menar jag inte på riktigt) fått lite mer i lön än beräknat och löste problemet. Kort sagt så gick jag och inhandlade en ny. Dock kände jag inte riktigt att jag hade lust att bränna ca 7500:- på nya modellen utan jag nöjde mig med en ny upplaga av den gamla (visserligen slimmad). Resultat: mer plats under soffbordet, gott om tidsfördriv framöver, samt ett stycke överbliven defekt elektronik. Jag passade givetvis på att fira med en maratonsession FF XII (resultat: fixade Tournesol (äntligen!), klarade Mark Hunts Fafnir och Behemot King). PS2 - min snuttefilt i tillvaron! Om någon vill ha min gamla koloss så hojta till, den går nog att laga för några hundralappar för att hålla ett år till med tur...

Vidare: idag blir det After work igen - drinkar på Gondolen blir jag glad av.

Avslutningsvis: fick denna "namnöversättare" (nedan) över Facebook

O: Easy to fall in love with
L: You like to drink
O: Easy to fall in love with
F: You are dead sexy

...som sagt: jag håller mig för skratt...

Meanings -
A : You like to drink.
B : You like people.
C : You are really silly.
D : You like to drink.
E : awesome kisser.
F : You are dead sexy.
G : You never let people tell you what to do.
H : You have a very good personality and good looks.
I : You are great in bed.
J : People Adore You
K : You're wild and crazy.
L : You like to drink
M : Best kisser ever.
N: You like to drink.
O: Easy to fall in love with
P : You are popular with all types of people.
Q : You are a hypocrite.
R : Easy to fall in love with.
S : Fuckin crazy.
T : Easy to fall in love with.
U : You really like to chill.
V : You are not judgemental.
W : You are very broad minded.
X : You like to drink
Y: You're the best gf/bf anyone could ask for
Z : Always ready

Break on through to the other side

Efter fem ganska miserabla dagar har jag nu övergått till någon form av acceptans och stoicism. Å andra sidan så svänger det fortfarande en hel del, så stoikern övergår lite då och då till en patetisk självömkare. Nåväl - det går förmodligen över även det vad det lider.

Det har blivit en hel del musik sista dagarna - två jamgig med standardtrion bara senaste veckan. Kvaliteten var faktiskt förvånande hög med tanke på att vi inte har spelat ihop på ganska länge, särskilt giget på Flodis avtack lät riktigt bra och jag blev riktigt sugen på att spela mer. Vi får se vad som händer framöver, vi har snackat om att spela mer ihop... dessutom är det alltid trevligt med en extra inkomstkälla...

Annars har jag återgått till tv-spelandet i sann munchkin-anda. Timtals av FF XII i sträck endast för att få de där sista rare items (just nu är jag efter Tournesol - två Hell's gate flame till så är jag där! Räknar med att det kommer att ta ett par timmar...) Mmmmm... munchkin... (vilket jag inte har spelat på alldeles för länge visserligen). Jag kommer nog inte att orka cleara hela spelet, med ~ 145 h speltid och massor kvar så blir det nog över mäktigt, men det mesta tänkte jag ändå klara av.

Det har blivit lite som en trygg hamn - 4-5 timmar i soffan framför konsolen så kan man strunta i att tänka på andra saker. Det kanske inte är vidare socialt, men å andra sidan är det nog sundare än övriga modus operandi för eskapism (sprit exempelvis) som man (läs: jag) brukar ta till när man (igen - läs:jag) inte vill tänka på vissa saker.

Morrissey vet vad han pratar om

I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now

I was looking for a job, and then I found a job
And heaven knows I'm miserable now

In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

Two lovers entwined pass me by
And heaven knows I'm miserable now

I was looking for a job, and then I found a job
And heaven knows I'm miserable now

In my life
Oh, why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

What she asked of me at the end of the day
Caligula would have blushed

"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled

In my life
Why do I smile
At people who I'd much rather kick in the eye ?

I was happy in the haze of a drunken hour
But heaven knows I'm miserable now

"You've been in the house too long" she said
And I (naturally) fled

In my life
Why do I give valuable time
To people who don't care if I live or die ?

Att lyssna och förändras

Förra inlägget för ganska exakt två veckor sedan ser jag. Intressant nog så består en hel del av känslorna från då, och av ungefär samma anledningar.

Den kimchi som tillreddes då är nu transfigurerad till kimchigryta med lite annat mat också och står i kylen. Jag kommer nog dock slänga den imorrn eller så; dels är den möjligtvis något hälsovådlig, dels var den inte speciellt god tyvärr (det är sant: ibland misslyckas jag med mat). Herrmiddagen blev väldigt lyckad, lite recept ligger redan upp på GI-sällskapets blogg, och kvällen fortsatte i champagne och dekadens. Vi åt grodlår...

För att återgå: de senaste åren har jag tillbringat med att lyssna på en salig blandning av goda vänner och söta flickor (oftast både och) som har förklarat för mig hur jag ska förändras för att bli en bättre och lyckligare människa. Jag har lyssnat, i stort sett hållt med, och sedan inte gjort något som helst år saken. Lite då och då har det blivit ansatser till förändring, mest av varianten våga göra saker jag inte annars skulle ha vågat, men oftast så stannar det där; fas 2: "uppföljning" undgår mig fortfarande.

Frågan är då om jag får dåliga råd, om jag är dålig på att följa dem, eller kanske mer relevant om jag ska bry mig om att lyssna. För kommer jag bli lyckligare om jag förändras? Eller kommer jag bara att vara olycklig på nya kreativa sätt. Note bene att jag inte känner mig speciellt olycklig; förvirrad: ja, osäker: ja, irriterad: ja, olycklig: inte egentligen...

Slutligen citat: "...sometimes, perhaps, one must change or die. And, in the end, there were, perhaps, limits to how much he could let himself change." - Lucien, Sandman: The Wake

Och i vanlig ordning är jag alldeles för melodramatisk sent på kvällen, vilket leder till utlägg såsom ovan.

Och dessutom har jag inte spelat tv-spel på flera veckor; se där: Man kan förändras!

Kinakål och så...

För det första: Gaaaaahhh! (vilket jag använder som ett uttryck för, i brist på svenska ord som beskriver vad jag menar, vexation). Inget mer; bara ventilation.

För det andra: ytterligt singulär upplevelse nyss. Jag står på knä i mitt kök och försöker med kletiga händer få upp ett askfat från en glasburk till hälften fylld med fermenterande kinakål. Det ni! Hur ofta händer det?

Skälet står givetvis att finna i lördagens begivenhet med GI-sällskapet. Enligt de tips jag fått på kimchi så bör kålen helst stå under saltvatten när den fermenterar. Min burk hade några bitar kål som stack upp lite så jag tänkte att jag kunde lägga något på kålen som tryck. Det lämpligaste jag hittade i skåpet var ett askfat som borde passa perfekt. Sagt och gjort släppte jag ner askfatet i glasburken och tryckte till, men ändrade mig sedan och försökte (nu med händer inkletade i kåljuice och fisksås) få upp askfatet. Jag insåg då att passformen hade varit något tight (burken välvdes utåt från öppningen) så jag fick enorma problem att få upp fatet. Därav situationen ovan. Så småningom lyckades jag dock och nu står en glad burk med jäsande kål mörkt och fint i mitt skafferi och ska där stå till lördag morgon för provsmakning. Vi får se om det blir ätligt, eventuellt tog jag för mycket av den koreanska chilin...

I morgon: förbereda gyoza och tempura.

Jussi (Björling, inte Tolla)

Jag grottar ner mig i musik ibland. De senaste dagarna, veckan sisådär, har jag maniskt lyssnat på Pagliacci i Jussi Björlings inspelning. Det är helt galet bra! Normalt när jag lyssnar på opera så brukar jag alltid lyssna på hela operan, men nu har jag begränsat mig lite. Beroende på tid så börjar jag antingen vid "Recitar! Mentre preso..." för att sedan få övergången till "Vesti la giubba"-arian. Mumma! Med lite mindre tid så går jag direkt på godbitar lite senare med "Corragio..." för att kunna komma in i full fart i "No! Pagliacci non son" som nog är höjdpunkten i hela stycket. Canio som Pagliacci, trött att bli hånad av Nedda, sliter av sig peruken och skriker att han inte längre tänker spela med, inte bli hånad längre. Och sedan det oundvikliga slutet: Nedda och hennes älskare knivhuggna till döds och Canio deklarer: "La commedia è finita".

Och förutom Pagliacci, även Aretha Franklin: (You make me feel like) A Natural Woman - jisses vilken text, vilken känsla!

Och slutligen: Kvarnen förlorar serveringstillståndet! Jag förstår faktiskt inte - efter ett flertal år i utelivet på Söder och annorstädes så har jag visst fog för att tycka att Kvarnen faktiskt är ganska städat, särskilt om man jämför med vissa av Stp-ställena. Skandal!

Skavsår och dans

För eller senare så måste jag nog börja ta en ordentlig danskurs. Efter att först under flera år ogillat att dansa (och därmed också avstått, men med bestämd åsikt attt jag kunde om jag bara ville), över att ha börjat vilja dansa (men med växande oro att jag inte kunde och därför i stort avstått), till att så småningom börja uppskatta och utöva dans av åtminstone någorlunda kvalitet har jag nu kommit till den grad att jag vill lära mig att dansa bra - för att det är roligt.

Insikten slog mig någon gång under gårdagkvällen mitt i en Wienervals i Stadshuset (första gåången som jag dansade Wienerval på jag vet inte hur många år): att det vore ännu roligare, och man kunde uppskatta sitt undersköna sällskap än mer, om man slapp ständigt tänka på att hålla takt och tempo. Så om några år (givet tempot hittills) kanske jag faktiskt gör slag i saken och tar en ordentlig danskurs; men den som lever får se.

Skavsåren slutligtvis har ingenting med dansen att göra - jag fick för mig igår att det var en strålande idé att gå omkring på Söder och göra ärenden i flip-flops. Är det talande att jag får skavsår av en halvtimme i flip-flops, men inte av en bal i lackskor?

Den åttonde dödssynden

En gammal vän/flickvän sade en gång att hon ansåg att det fanns en åttonde dödssynd: nostalgi. För att istället för att leva i nuet och titta framåt så tittar man hela tiden tillbaka och minns svunna tider, vilket inte leder någonvart. Idag har jag varit nostalgisk; jag satt och kollade igenom gamla foton från kåråret och blev alldels ställd. Av outgrundlig anledning så försvann alla tankar på hur jobbigt det var och jag satt och mindes alla bra tillfällen. Jisses vad jag älskade den tiden. I alla fall så gör jag det nu i efterhand...

Johnny Bode

Jag har nu lyssnat på Johnny Bode i några timmar i sträck. Man blir lite konstig i huvudet vill jag påpeka. Dessutom misstänker jag att jag måste tänka mig för imorrn så att jag inte börjar nynna från någon väl vald truddelutt från exempelvis Bordellmammas Visor!.

Sista mötet

Idag var sista mötet för året med SSCO-styrelsen, vilket kändes lite konstigt. Främst var det faktumet att jag inte hade den blekaste aning om att så var fallet så helt plötsligt insåg jag att det kommer att försvinna massa folk till nästa år. Lyckligtvis så sitter en hel del vettigt folk kvar så det blir nog bra nästa år ändå. I övrigt ett ovanligt uppsluppet möte.

Sedan har jag börjat leka med Facebook - jisses vad folk det är där... (och här, för de som läser det här via importen)

SM-guld!

Jag är nyligen hemkommen från Spex-SM i Örebro med Kårspexet.

Bästa Manusidé
Bästa Musik/Orkester
Bästa Dekor/Teknik
Bästa Koreografi
Bästa Regi/Skådespelarinsats

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så sanslöst glad på riktigt över att vi tog hem så pass mycket. Jag visste faktiskt inte att jag brydde mig på det sättet, att det kändes så viktigt. Men nu vet jag. När jag blir gammal och bitter ska jag komma ihåg vad vi presterade Örebro 2007; jag ska minnas och bli glad igen.

Hur man firar sin 28-årsdag

Jo man vaknar och går till jobbet i relativt god tid. Sedan så fortsätter min sitt dagliga värv på arbetsplatsen, med lite lunch, lite kaffe och lite skvaller insprängt här och var. Man tackar medvetet nej till en eventuellt rolig kväll på Cirkus med SSCO-gänget. Sedan går man hem efter att ha tackat nej till ett erbjudande om middag från sin syster. På vägen hem så inhandlar man chips och pizza på vilket man frossar i soffan framför laptopen.

Sedan tillbringar man sisådär en-två timmar med att gå igenom sitt mediabibliotek efter de senaste förvärven av Sunkit-musik. Och katalogiserar upp det mest så allt är fint och bra. Efter det så inser man att det var ju lite saker att ta tag i innan man åker till Linköping och Örebro på fredagen. Alltså tillbringar man ett par timmar med att skriva protokoll till måndagens styrelsemöte med SSCO (vilket i ärlighetens namn ser ut att kunna bli ett riktigt intressant möte). Någon gång mellan författandet av valärendena och beslutsärendena så loggar Någon in på Msn, varpå man diskret småpratar runt det man egentligen vill säga. Och får veta/inser/börjar spekulera att saker nog är som mean hela tiden trott/anat/misstänkt. Men är fortfarande extremt osäker på vad det är som gäller och kommer följakltligen vara lika stissig som de senaste 12 dagarna.

Och sedan (självreferentiellt) så martyrbloggar man om det, samtidigt som man spekulerar i om huruvida det kommer att läsas av någon och om man därmed kommer att tvingas/uppmanas/etc förklara vad man egentligen menar och vem man egentligen är.

En gång i tiden (ca 2002 kanske, give or take ett år) så lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin (mer) skulle använda "man" i tal eller skrift när jag egentligen menade "jag". Men där ser man vad man lär sig när man blivit ett år närmare 30.

Edit: Jag hittade vad jag hade skrivit (dagboksarkiv på Lunarstorm...). Den 12 nov 2003 levererade jag de otroligt välformulerade visdomsorden (Jisses! Var jag sådan för bara 3½ år sedan?! Nåja - förhoppningsvis inte lika stor dramaqueen nuförtiden, även om det är ett av mina signum...):

"Ibland önskar jag att det gick att bortse från rationaliteten; att få
tillåta sig att känna saker helt omotiverat. Så fort jag tänker till om en
känsla så sätter jag den i fokus och den hamnar därmed under rationalitetens
lupp. Då kan det visa sig att jag inte hade Rätt att känna så; att det inte
var Moraliskt berättigat utan bara Oren Subjektivitet och Önsketänkande. Då
blir allt genast Korrupt, Tvivlen sätter in och jag måste totalt omvärdera
mina ståndpunkter - men framförallt så blir ursprungskänslan förstörd, jag
tillåter den mig inte längre, ty den var Ej Rationell. Jag önskar att jag
kunde sluta analysera. Jag vill kunna tillåta mig irrationaliteter
/Olof - föraktar personer som skriver ”man” när de inte vågar skriva
”jag”."

Surrealism

Önskat kan vara dumt kan vara bra kan vara konstigt kan vara alldeles underbart men potentiellt katastrofalt för hela omgivningen eller kanske mig för mig själv. Eller också är allting perfekt, eller kommer att omvälvas till något helt otroligt, men mycket möjligt så fortsätter allt bara precis som vanligt vilket visserligen är helt ok, men ändå skulle kännas lite skevt. Om jag ens vill. Men det kanske jag tror. Men jag vet inte.

Missade chanser

Varför. Envisas. Jag. Med. Att. Alltid. Alltid. Alltid. Missa. Alla. Chanser? Upp kommer bollen, bara att slå till den rakt på, inga krångligheter, men inte då. Istället springer jag iväg med någon dålig ursäkt och låter bollen bara droppa ner och studsa några gånger bakom ryggen. Och jag vet om det. Jag vet från början att om något tillfälle för mer än stilla flirt dyker upp så kommer jag högst medvetet att sumpa det. Och sedan gräma mig. Om och om och om igen. Jag vet inte hur länge till de här chanserna kommer att fortsätta, snälla pojkar kommer till himlen, stygga pojkar går hur långt som helst, pojkar som inte gör något alls hamnar bittra i sin lägenhet med bara sin playstation som sällskap.

En ny syn på livet...

...genom nya glasögon. Nåja - nya bågar... till gamla glösgon. Jag har efter en och en halv evighet lämnat in mina riktiga glasögon på lagning (~2400:-), eftersom mina reservglasögon som jag haft den senaste tiden gick sönder igår – dock lagade idag: nya bågar, omslipning av glas (~650:-). Intressant/roligt/tragiskt nog gick glasögonen sönder när jag satt hos tandläkaren för undersökning (~1000:-); helt plötsligt så brast skalmen bara. Dessutom bekräftade den trevliga tandläkaren att jag nog har tappat en lagning i en tand – där fanns nämligen ett bisarrt stort hål, som jag ska laga om två veckor (~1600:-). Lyckligtvis så var det löning igår...

Städat

Jag trivs med att ha städat, och gillar att städa. De flesta som sett min lägenhet ostädad finner nog detta något förvånande då det kan se ut som en bombnedslag - ibland flera månader i sträck, - men det stämmer faktiskt. Jag blir lugn av att städa, det är enkelt: man följer rutiner som sakta men säkert ger klart mätbara resultat. Och man kan göra lite åt gången. Senaste dagarna har jag städat ordentligt - t.o.m. torkat ut kylskåpet och frostat av frysen. Men jag har inte dammsugit än. För dammsugning är våldsamt tråkigt. Egentligen är jag mer intresserad av att ha saker i ordning än att det faktiskt är rent. Lite damm kan jag leva med, dessutom så blir det så fort dammigt igen. Ordning är lättare att uppehålla.

Hektisk vecka annars - i.a.f. kvällstid - rep, SSCO, hummer, jobba, bal, jobba, spex... men jag trivs... Jag behöver hitta lite nya projekt bara - jag tror nästa helt enkelt får bli att läsa ut boken jag hållt på med i en och en halv evighet nu (Orden - pretentiöst, jag vet, men jag kan låtsas att det är p.g.a. jobbet)

Och så har jag bokat tandläkartid...

Back on track

Så där ja. Nu har jag blivit lite mer vänligt inställd till datorer efter att ha blåst ut hela min laptop och installerat om allt. Så nu funkar den. So far so good. Dock har jag fortfarande ett digert ominstallationsarbete att göra med all mjukvara och alla mallar etc etc. Annars har påsken varit blandad: Tyresö på långfredag och påskafton, sedan lätt förkyld med påskdag hemma (snabbfika med Adam bara) följt av en annandag hemma hos Fredrik för att installera om datorn och äta middag - väldigt trevligt. Fast i ärlighetens namn har jag tillbringat större delen av den lediga påskhelgen med FFXII, fortfarande hysteriskt bra.

Sova - kanske också drömma

Läste Damon Rastis kolumn om kärlek i någon tidning som jag inte kommer ihåg, men hittade samma text på hans blogg. Mycket nonens etc. men jag fastnade för en formulering:

"Innerst inne längtar folk mer efter den där biten när man somnar med någon annan i sin famn, än själva sexet."

Om någon hade frågat mig för tio år sedan hade jag inte hållt med, men nu har jag bytt linje. Det finns ingen större lycka än att somna med någon man tycker om, oberoende av vad man har haft för sig innan.

Idag är jag trött - för lite sömn - men ändå på något underligt sätt melankoliskt lycklig. Jag tror att jag trivs som det.

Rhenguldet

Var som sagt på Rhenguldet igår med opera-gänget och jag måst säga att jag blev otroligt positivt överraskad. Det enda Wagner jag sett tidigare var Valkyrian (samma gäng i höstas) men Rhenguldet var helt annorlunda. Efter Valkyrian var jag nöjd men extremt stel i kroppen och något sliten - den passar sig nog lite bättre med bekvämare säten då den är uppåt 5 timmar lång. Om man ska jämföra dem så vinner Rhenguldet på sin korthet (2,5 timme utan paus), sin tydliga storyline, driv i dramaturgin och sin något mer arianära musik. Valkyrians fördelar är å andra sidan en betydligt mer karaktärsutvecklande story samt ett kraftigare anslag och större kraft i musiken. Dessutom så har Valkyrian Valkyriaritten - Rhenguldet saknade lite de riktigt stora höjdpunkterna. Sammanfattningsvis så vill jag starkt rekommendera Rhenguldet - det är en perfekt introduktion till Wagner dör de (såsom jag) som är lite mer vana vid Puccini eller Mozart. Jag ser stort fram emot Siegfried och Ragnarök framöver!

Librarything (igen)

Bytte biblioteksmanick - nu visar jag istället en slumpmässig bok från biblioteket. Det blir kanske lite missvisande eftersom jag inte har hunnit lägga in hela bokhyllan, men det tar sig. Jag skaffade livstidsprenumeration i alla fall ($25) så nu finns inga hinder för att lägga in allt.

Kraschade datorer, stiftelser m.m.

Jag förstår verkligen inte datorer. Igårkväll efter ett något spritigt styrelsemöte med efterföljande Osqledarsmygläsningsfest (likaledes spritig, även med karaoke) insåg jag när jag kom hem att min laptop trilskades när jag skulle kolla min mail. Nätverkskortet hade lagt ner av outgrundligt skäl. Jag medger att det inte är en höjdare av ge sig på att mickla med det mitt i natten, men likväl försökte jag. Resultatet var obönhörligt fruktlöst då datorn hängde sig så fort jag ville diagnostisera nätverkskortet. Morgonen efter försökte jag igen med samma resultat och var ganska uppgiven och bister på datorer i allmänhet. Efter diskussioner med mina datorkompetenta vänner så misstänkte jag än mer att nätverkskortet faktiskt hade gått sönder och gjorde mig beredd att ringa support. Dock tänkte jag att jag skulle testa en sista angreppspunkt, gjorde detta, och helt plötsligt så fungerade allt igen.

Jag vill att datorer ska vara mer förutsägbara - jag vill ha en tydligare orsak - verkan effekt.

Annars var det en synnerligt trevligt styrelsemöte igår, jag fick meddelat att det inte var som jag trodde att jag satt på ett ett-års-mandat utan att det istället var så att jag har min post tills dess att jag avlider alt. väljer att avgå. Med tanke på att det är ca två möten per år, med vin och ostbricka samt årsstämmor på restauranger så stannar jag nog ett tag. Stiftelser is the scheisse.

Imorrn (läs: idag) ska jag se Rhenguldet - eventuellt vidare om det sedan.

Schemakrockar

Framförhållning är inte min starka sida har jag insett. Jag vill gärna ha det, men har det knappast alls. Exempelvis så borde jag om 50 minuter befinna mig på Studentpalatset för styrelsemöte (med ovanligt intressande ärenden) men sitter istället på jobbet. Detta har jag vetat om i en vecka och hade säkert utan problem kunnat fixa en vikarie till jobbet, om jag hade haft framförhållning. Övrigt i studentsvängen fick jag just (ca 30 s sedan) reda på vem min efterefterträdare som kårordförande blev. Föga förvånande hade alla val och beslut gått som jag trodde. Vidare är det en ganska studenttung vecka med SSBF på onsdag och arbetsgrupp SSCO på torsdag.

Slutligen är jag mer och mer övertygad om att jag bitit sönder tand/plomb alternativt har någon snaskrelaterad kavitet.

Librarything

Jag har lagt tilll en liten manick nu. Längst ner till höger kan man söka och leta i mitt bibliotek. Basen är det underbara Librarything som kan katalogisera böcker. Hittills har jag bara fått in serier och historia/filosofi - resten är på väg. Så fort jag har fått lön ska jag uppgradera mitt konto till unlimited så jag får plats med hela biblioteket.

Plomber och Playstation

Jag tror att jag har tappat en plomb. Eventuellt kan det vara en flisa kanske. Det känns som en liten hålighet i högre bakersta kindtanden på tuggytan, men jag vet inte. Har dock ångest för att gå till tandläkaren så jag avvaktar nog; inte för att jag har tandläkarskräck - snarare för att jag har dåligt samvete för att jag inte har varit hos tandläkaren på över fem år. Dessutom lär det bli ruggigt dyrt.

Imorrn släpps PS3:an. Jag vill ha. Dock är jag ganska nöjd för jag är inte sååå sugen egentligen. Lyckligtvis har jag fortfarande en hel hord med bra spel till PS2:an (F XII, Metal Gear Solid - Snake Eater exempelvis) att ta mig igenom så det känns inte jätte-angeläget att uppgradera nu. Med lite flyt så kommer släppen av de coola PS3-spelen att sammanfalla med att jag är klar med PS2. Gärna en prissänkning på konsolen också.

Ont i fötterna

Diskuterade blog med Aron igår och han tyckte att jag skulle göra det här till en konkurrerande Nobel-blog för lite hälsosamt tävlande. Jag är skeptisk. Jag tror helt enkelt inte jag har energi nog att vara konsekvent och saklig; jag är för uppfylld av navelskåderi.

Dessutom har jag ont i fötterna, jag börjar misstänka att det är för att jag står på jobbet hela dagarna. Möjligtvis är mina inlägg slitna också. Kan man ha stödstrumpor månne eller är det bara för medelålders personer med åderbråck?

Vår inomhus

På väg till jobbet idag så insåg jag att det var vår. Konsekvenserna är några stycken, både positiva och negativa. Det blir varmare och ljusare att gå till jobbet vilket är bra. Dock minskar möjligheten att gå omkring i mina svarta ylletröjor för det blir för varmt. Värst är jag får dåligt samvete; nu är det vår och då ska man ta Tag i Saker. Studierna, som fick ett uppsving för några veckor sedan, börjar gömma sig igen och jag måste återuppväcka dem. Små inkrement får bli receptet tror jag - kommer jag bara igång med lite uppsatser blir det säkert bra. Största knäcken på samvetet är att jag tillbringar all vaken jobbfri tid hemma framför PS2:an och FF XII och inte ute i solen. Eller i sällskap med andra människor. Eller med något mer kultiverat.

Nu då?

Ny blogger, ny blog. Jag frågar mig fortfarande om jag ska bli en del av blogsfären och i så fall varför. Nåväl - nu finns bloggen abstrakt i alla fall; det återstår att se om jag väljer att faktiskt använda den till något. Det får tiden utvisa...