Teknikhistoria

Jocke undrade idag när jag skulle stöpa om det här till en teknikhistoriablogg. Jag funderar på saken. Tidigare har jag funderat på att renodla till en matblogg, men sådana finns det redan nu alldeles för många av. Dessutom har jag trassel med vattnet i köket så jag lagar numera bara mat som genererar minimalt med disk. Vilket kanske inte är så intressant.

Teknikhistoria är däremot väldigt intressant. Just nu så läser jag kursen Teknik- och vetenskapshistoria på KTH samt leder seminarier i kursen Media mellan teknik och kultur, och det är en väldigt upplysande upplevelse. En av de stora förtjänsterna är av få lite teoretisk grund för de diskussioner som jag redan tidigare haft, vidare att träna på att läsa kritiskt. Det känns som om hjärnan håller på att vakna igen!

Just nu håller jag på med Ecological Imperialism: The Biological Expansion of Europe, i samband med en uppsats som ska vara klar snart. Riktigt intressant, även om jag ännu inte har hunnit bilda mig några klara uppfattningar om inriktningen; jag återkommer när jag är klar med den. Nästa ansats blir eventuellt Shapin och Schaffers Leviathan and the air-pump som jag har velat läsa ända sedan jag hörde talas om den (vilket i sin tur kan ha att göra med att jag har gillat perioden ända sedan jag läste Stephensons Baroque Cycle (visst ja, jag har ju köpt hans senaste: Anathem, men inte hunnit börja läsa än, illa)). Jag hade eventuellt tänkt att skriva ovan nämnda uppsats om just Leviathan... men dagens bläddringar demonstrerade att det var lite för mycket att hinna med på en kort dead-line.

Dags att återgå, på agendan nu: ”First encounters: Impressions of material culture in an age of exploration” ur Michael Adas, Machines as the measure of men: Science, technology, and ideologies of western dominance (Ithaca, New York, 1989) 21-32, 59-68, samt, ”Introduction” ur David S. Landes, The unbound Prometheus: Technological change and industrial development in western Europe from 1750 to the present (Cambridge, 1979) 1-12.

Och Google Books var ju en riktigt praktisk liten sak för bok-länkar...

Planerad julklapp m.m.

Det planeras ett besök på frantzén/lindberg till jul. Mums.

Teknikhistoria är ett riktigt roligt ämne - även om det nu har medfört att jag pluggar 50%, undervisar 50% och jobbar 65%.

Spexåret har dragit igång igen, med allt som med det följer. Viss oro.

Lita på teknikens under!

Jag har gjort ett överslag och kommit fram till att jag har lagt, i runda slängar och inklusive reparationen av laptopen, 17 kkr på hemelektronik den senaste månaden. Nu är jag å andra sidan (nästan) helt nöjd. Det må vara barnsligt, men jag blir löjligt förtjust när jag får (host - köper) en ny tv. Stor, fin och platt istället för lite, trasig och tjock. Det enda som saknas är en fix till mediaservern i nätverkshårddisken så att videostreamingen via PS3:n ska funka ordentligt. Och GTA IV är en betydligt trevligare upplevelse i HD!

Ett kulturellt lyft

När man jobbar i Gamla stan (som jag ju gör), mitt på Stortorget, så utsätts man för mycket av det sämsta i vad Stockholm kan erbjuda turister. Dels i form av undermålig shopping, dels i form av undermåliga restauranger, dels allt annat också. Givetvis finns det undantag, Gamla stan innehåller ju både SF-bokhandeln och Leijontornet, men på det stora hela.

Just på Stortorget är det brukligt att man terroriseras av gatumusikanter. Värst senaste tiden har varit de fyra flickorna i 12-årsåldern som sjöng brottstycken av Gyllene Tider-låtar med högst bristfälligt gitarrkomp. Förra veckan kunde vi njuta av någon slags gycklargrupp; eldslukning, säckpipa och vevlira (för all del roliga intrument, så länge man slipper lyssna på det).

Senaste dagarna har det dock dykt upp en duo som spelar sval jazz med ståbas pch halvaukustisk gitarr. Visst, repertoaren är inte vansinnigt omfattande så man får höra samma låt kanske två-tre gånger om dagen men de är duktiga improvisatörer så det gör inte så mycket.

Kort sagt: ett kulturellt lyft och underverk för den psykosociala arbetsmiljön

Edit: nu är säckpipan och vevliran tillbaka :(

Shop-a-mania

Yup! Jag sprang iväg efter jobbet och köpte en PSP. Och lite spel.
Men när jag kom hem och skulle börja leka insåg jag att jag hade glömt att köpa minneskort. En normal människa hade väntat till dagen efter, smitit iväg till Webhallen på lunchen och köpt ett lagom stort och prisvärt minneskort. Inte jag dock. Eftersom jag nu så envetet ville testa massa saker så rusade jag iväg hemifrån på jakt. Tyvärr var klockan kvart i åtta på en fredag kväll, vilket ledde till att jag nu är (stolt? knappast) ägare till ett långt ifrån prisvärt 2 GBs-microkort från Åhléns. Men det fungerar! (Testade en demo av Patapon också - grymt coolt spel!)

Idag har jag varit på jakt efter ett lämpligt soft case till rackaren. Efter några timmars surfande har jag lyckats beställa ett över intörnätt. Återstår bara en par nya hörlurar tror jag, lutar åt ett par Skullcandy Ink'd.

Resten av månaden måste jag nog vara lite mer frugal i mina inköp, även om jag lystet spanar efter en billig och bra HD-platt-tv. Suck...

Onda, onda dollar

Det är verkligen inte bra att dollarn är så låg nu har jag märkt. Det går knappt en dag utan att jag frestas av onda, onda Amazon. Visserligen var Absolute Sandman Vol. 3 runt 250:- billigare än på SF-bokhandeln, men det dröjer inte länge förrän jag börjar gå loss på saker som jag inte riktigt hade tänkt köpa. Idag var jag bara ett klick ifrån en PSP...

... som jag nog köper rätt snart ändå. Det är lite oklart varför, men jag vill ha en. Om inte annat så för att spela FF VII: Crisis Core och lite annat smått och gott. Semester på gotland kommer nog bli betydligt mer behagligt med lite lättillgänglig gaming nära till hands. Den nyinköpta PS3:an (Yay!) är givetvis alldeles för otymplig för att släpa med.

Eller också köper jag böckerna jag ville ha från Amazon istället. Neal Stephenson släpper en ny i september, men den köper jag nog i butik, brukar gå fortare att få tag i då.

GI-cocktail

Sex av sju herrar samlades igår för en något annorlunda herrmiddag hemma hos Mats. Annorlunda dels för att allas respektive (och i förekommande fall, barn) var med, dels för att vi egentligen inte åt middag. Istället så hängav vi oss åt snittar, kanapéer och cocktails en masse, självklar dresscode smoking. Kommer nu inte riktigt ihåg alla olika, men vi testar:

Serranolindad getost med sharon
Crostini med kräftröra
Minibakpotatis med tryffelsmör och parmaskinkechips
Friterade baconlindade dadlar med getost och balsamico
Snittar med parmesangratinerad vitlöksmarinerad grön sparris
Anklevermousse på vitt bröd med mynta, kanel- och stjärnaniskokt päron
Miniäggröra i skal med trattkantareller och parmaskinkechips
Crostini med krabbröra
Endiveblad med blåmögelostkärm och päron
Vit chokladmousse med hallon på havrecrisp

Till detta en trevlig blandning av olika cocktails och longdrinks från det välfyllda barskåpet. Givetvis lades viss vikt under kvällen vid fotbollen, men mest ändlösa diskussioner om svunna middagar och debatter om framtida temata.

Sommarmatlagning

Jag insåg för några dagar sedan att jag verkligen har olika årstider och säsonger för min matlagning. För några dagar sedan inleddes sommarsäsongen. Jag insåg att den hade börjat när jag var och handlade middagsmat på ICA och såg den svenska färskpotatisen. Då blev det omedelbart bestämt färskpotatissallad (gurka, kapris, salladslök, senapsvinaigrette) och grillad (grillpanna) fläskkarré (marinerad med Toban djan) till middag. Det är typsik sommarmat för min del, tillsammans med kalla soppor och sallader med primörer. Så det ämnar jag leva på närmsta månaderna - livet leker!

Mini-Hell Week och effekter av detta

Jag minns med både glädje och viss fasa Hell Week på Gula Villan för ungefär fyra år sedan. Senaste veckan har varit en mini-Hell Week med the usual suspects: SSCO Cocktail, Sommartentapub, Sillis; detta efter Quarnevalen och Stork. Kalaspartyn allihopa med mycket skoj, Sangria och allmän galenskap.

Effekten blev tyvärr att jag blev ganska risig och var tvungen att ställa in en rendez-vous med hummer och opera p.g.a. illamående. Eller rättare sagt, jag hade fått inta hummer och opera (Rosenkavaljeren) själv ändå (eftersom min motpart fastnade i möten) men jag var nu inte riktigt i form för supé. Så resultatet var att jag intog säsongens första hummer på Patricia sol allena och sedan gick hem och tyckte lite lätt synd om mig själv.

Äntligen!

Likt Gert Fylking så använder jag uttrycket "Äntligen!" i Börshuset. Men där slutar kanske likheterna. Skälet är att min dator äntligen har kommit tillbaka från service, jag är nästan klar med en månad laggande uppdateringar. Min lägenhet ser ordentligt med ljusare ut, sladdhärvan bakom tv-n är betydligt mindre: allt för att jag slipper ha min gigant till stationära relik framme. Så jag är nöjd. En liten bonus med kraschen var att jag fick tillfälle att plocka fram reliken igen och göra backup på det som jag hade på den (något som inte gick förut då jaginte hade något enkelt sätt att överföra data från den). Men jag vet inte om just de filerna var värda 4802:-

Naaa... Nanananananananaaaa...

Denna Quarneval var min fjärde i räkningen, och även om jag vet att jag inte var (helt) ensam om detta på byggplatsen så tror jag inte att det var några med fler där.

Jag hade tagit ledigt en vecka+ från jobbet för evenemanget och måste säga att jag är nöjd. Vissa saker var bättre en tidigare år (SM i fest), vissa saker sämre (byggplatsen) - men allt uppvägdes av sällskapet. Jag tillbringade marginellt med tid tillsammans med mitt byggglag, större delen gick åt till att mingla med gamla rävar som var chockade över att jag var med i år igen. Quarnevalen 2002 är fortfarande oslagbar i nästan allt, men det var definitivt väl investerade pengar. Enda smolken i bägaren var att jag missade slutfesten p.g.a. Stork.

Kommer jag att göra en 5:te Quarneval 2011? Jag betvivlar det, men utesluter det inte!

Inte många kvar nu

Det har varit två bröllop i bekantskapskretsen senaste veckorna; det börjar kännas som om jag befinner mig i en ständigt tätnande skog av etablerade relationer. Det är inte en fråga om missunnsamhet, utan bara en reflektion över att många av mina nära och kära sakta är på väg in i en annan fas av livet. Medan jag själv vandrar omkring på stigarna och ser mig omkring.

För övrigt var givetvis både A&S:s och Q&J:s bröllop+fester sällsynt lyckade!

Facebook och födelsedagar

Förra året när jag fyllde år så fick jag en handfull gratulationer från nära och kära. Nu när Facebook har slagit igenom har jag fått cirka ett 50-tal...

I övrigt så känns det inte så konstigt att bli 29. Jag har gjort en liten ansats för att ta tag i mina studier och anmält mig till Teknik- och vetenskapshistoria på KTH i höst, vilket kommer att bli den första nya kursen som jag läser på länge. Med lite tur så leder det till ett exjobb och kanske så småningom examen innan 2009 tar slut. Men den dagen, den sorgen.

(I övrigt: par i bröllop, Quarneval och Stork avklarade, Ekonomidag på jobbet avklaras i morgon)

På gator och torg

Jag har efter snart 10 år i Stockholms innerstad (eller mer specifikt: Södermalm) äntligen blivit med cykel. Tidigare har jag alltid haft svårt för konceptet cykel i innerstaden eftersom man blir så låst vid den, alltid: men var ska jag ställa cykeln? Tack Stockholms stad som äntligen har löst problemet åt mig: lånecyklar! För 250 pix får jag tillgång till cykel t.o.m. sista oktober mellan 06 och 18 (uthämtningstider alltså). Om jag tack vare detta använder lite mer än en bussremsa mindre så går jag plus på det! Jag har redan identifierat lämpliga hämt- och lämpställen på mina rutter och är mycket nöjd.

Dessutom har favvo-espressostället öppnat igen på Medborgarplatsen (annat namn, 2:- dyrare espresso, samma personal), så nu kan jag dricka gott kaffe på vägen till jobbet och småprata med personal som känner igen mig.

Dessutom har jag nästan allt klart inför ekonomidagen.

Dessutom har jag tagit ledigt från jobbet de följande 12 dagarna för att bl.a. ägna mig åt Quarnevalen och Stork.

Livet leker!

OMG!!!

Jag upplevde igår en liten renässans av mitt studentorkesterliv. PQ hade vårkonsert och baletten firade 50 och det kunde jag ju inte missa. Eftersom jag missade förra årets vårkonsert och inte har haft P-fracken framme sedan SOF var jag något osäker på hur det skulle bli; det var riktigt roligt! Orkestern var någorlunda välspelad, baletten likaså och framförallt var det tight genomfört; P-spexet saknade måhända några nyckelmotiv, men det kunde jag glatt ha överseende med.

Hela kvällen var en kavalkad av pilsner i gamla goda vänners lag, middagen välsmakande, vinet frikostigt. Det enda som saknades var en nätt liten baletta i knät... (men i ärlighetens namn så är jag nu nästan 10 år äldre än nyrekryterna så det kanske var lika bra så).

Slutsats: ränderna går aldrig ur! (och nu ser jag verkligen fram mot STORK)

Par i svensexor

Nästan en månads uppehåll nu, jag skyller på för mycket att göra. Bland annat två svensexor, två lördagar i rad.

Nu senast var det min gode vän Adam som skulle firas av, och eftersom jag är best man så föll det på min lott att planera schabraket. Erfarenheten som jag tar med mig är att jag är väldigt bra på att lägga planer och strukturer, men betydligt sämre på att verkställa. Så snart jag fick ändan ur vagnen och delegerade ut uppgifter så flöt det dock som på en räls (tack alla som var med!). Bestående minnen är att paintballkulor gör förvånansvärt ont på naken hud, även på långt avstånd, att paintball är mycket roligare än vad man tror, och att (återigen) Anton lagar fantastisk bra grekisk mat. Enda smolken i glädjebägaren är att jag fick stryk av Jonathan på Guitar Hero...

Veckan innan hade det varit ytterligare ett evenemang, modell större. Som flest på A:s svesexa var vi 9 personer; Johans veckan innan var vi nästan 30! Den hade jag dock inget alls att göra med planeringen av, utan kunde lugnt bara följa med på upptågen. Bestående minnen från den dagen är att man - trots att det är en jättefånig sport - får träningsvärk av frisbee-golf. Kvällen avlutades på Carlsberg där vi kunde testa en massa smaskig öl och spela tv-spel natten lång. Och den kvällen gjorde jag betydligt bättre ifrån mig på Guitar Hero!

Att dyrka i Dahlgrens tempel

Blandade fruktchips

Champagne (som jag tyvärr glömt namnet på - det var en stram rosé)

Mathias första intryck (kumminkryddad minibrötchen med smält smör)

Potatis, gräddfil, forellrom
Blomkål, parmesan & tryffel
Svampsoppa, mjölkskum

Bröd
3 × fett (smör, rapsolja, baconflott)

Expression d'Orthogneiss 2004
Domaine de l'Ecu, Loire

Rökt lax, ostron & kaviar (italiensk stör)
gurka, pepparrot, dill

Wolfer Goldrube Riesling Auslese 2006
WeingutVollenweider, Mosel

Naturlig gåsleverterrine
mango, bitter sallad, svart sesam

Grüner Veltlinder Spiegel 2006
Fred Loimer, Kamptal, Austria

Skandinavisk hummer
bakad rotselleri, forellrom, sockerärtor, citron

Barbaresco Manzola 2004
Fiorenzo Nada, Piemonte

Lantägg 63 °C
skogssvamp, sticklök, sidfläsk

Duet Lex 2003
Edi Simcic, Goriska Brda, Slovenien

Griskind & korv
jordärtsskocka, rödbeta, vattenkrasse, malt

Portvin (Tawny från 1986)

3 × ost (Comté, Svecia, någon till, dadlar)

Örtssorbet med fjälkvanne

Muscat
Campbell's Ritherglen, Australia

Choklad i ugn
havtorn, morot, yoghurt

Kaffegodis
Choklad, fänkål & havssalt
Lönnsirapskaka
Frusen sandwich med citronverbena

Der Ring des Nibelungen

Operagänget har äntligen avslutat resan som inleddes för ett och ett halvt år sedan och har sett hela Nibelungens Ring. Valkyrian och Rhenguldet har jag redan avhandlat så nu några ord om Siegfried och Ragnarök. Den här omgången hade vi turen att se saker i rätt ordning och i nära följd (Siegfried på lördag, Ragnarök på måndag) vilket lyfte upplevelsen. Trots att bägge klockade in på över fem timmar (5 h 11 min resp. 5 h 34 min) inklusive paus så kändes de kortare än Valkyrian (som var runt 4 h 45 min).

Siegfried hade ett oväntat bra driv i berättandet, och var musikaliskt jämnare än exempelvis Valkyrian - dock saknade den Valkyrians höjdpunkter. Prestationsmässigt så var Wotan och Brünnhilde outstanding, Siegfried hade dock svårigheter att nå ut med rösten - det är inte lätt att vara Wagnertenor. Musikaliskt så var Siegfried väldigt Wagner genomgående: mycket dialoger, marginellt med arior.

Ragnarök var mer klassisk opera både synoptiskt och musikaliskt: mer lättlyssnat, mer förväxlingshistoria; tyvärr kändes den därför något lättviktig, primärt i andra akten. Tyngden återkom i andra halvan av sista akten som i min mening, tillsammans med första delen av Valkyrians tredje akt, är det starkaste i hela Ringen: dels musikaliskt, kanske framförallt dramaturgiskt. På sångarfronten är det åter Brünnhilde (Katarina Dalayman) som tar hem spelet, i viss konkurrens med Hagen. Återigen är Siegfried blekast med svårigheter att nå ut.

Sammantaget är jag riktigt nöjd med hela Ringen. Jag skulle gärna se om den, då helt i rätt ordning och över en kortare period (två veckor kanske). Jag ger den som helhet 4 kultureliter av 5 möjliga!

Herrmiddag - Jawohl!

GI-sällskapet har nu avverkat sin sjätte middag totalt, och sin fjärde med nuvarande medlemmar. Det blev en smula improviserat dels då värden blivit sjuk så vi var tvungna att byta plats dels då två i sällskapet hade tänkt att servera hummersoppa. Stefan (utan levande humrar) fick ge vika och istället servera "det köket kan erbjuda". Meny som följer:

Toast med hummer och dill
King crab i skaldjursgélé med isbergssallads- och musselskum
Gratinerad hummer
Hummersoppa med konjaksgrädde
Kaninkorv och kaninfilé med äppelgelé och jordärtsskockspuré
Gingravad hjortfilé, svartvinbärsgravad hjortfilé med friterade rotsaker julienne och potatiskaka
Vaniljvodka- och muscovadosocker-bärtopf med vit chokladparfait och Cointreausocker

Till detta dracks det bl.a. champagne, sherry, madeira, goda viner, sauternes. Och så kaffe och avec.

Allt var helt underbart - särskilt den gravade, lätt stekta, hjorten som nog var höjdpunkten. Enda smolken i glädjebägaren var att jag misslyckades med Cointreausockret (efterrätten var min). Det var tänkt att vara kristallint, men det blev bara segt.

Mattemat för kvällen var sprit - vilket reflekterades mer i vissa rätter, mindre i andra (inte alls i hummertoasten eller den gratinerade hummern eftersom dessa var sista-minuten-idéer). Inalles bra tolkningar måste jag säga. Nu hade dock vissa tvingats till Google för att söka inspiration - framöver kanske man ska titta på temata som tvingar oss till mer introspektiv matlagning.

Klädtemat var diktatorer, vilket var svårt. Trots detta finns några minnesvärda stunder med insikter om strumpebandshållare.

Kathársis

I slutet av House M.D. säsong två så försätts House i ketamininducerad koma och blir därmed av med sin konstanta smärta; jag tror att jag var med om något liknande i tisdags. Efter att i runda slängar tre veckor ha varit på sällan skådat risigt humör gjorde omständigheterna att jag var tvungen att ta mig en ordentlig bläcka på Bjuppen. Jag kvicknade till i Sqrubben någon gång mitt på dagen efter med endast fragmentariska minnen av kvällen, obefintliga den senare halvan, och släpade mig, oändligt bakfull, hem för attt sova (förlåt igen Jocke som jag skulle fikat med, Jon som jag skulle ätit middag med, QM som jag skulle städat med).

Men: när jag så småningom återhämtat mig, säg torsdag förmiddag, så upptäckte jag att nästan allt det där onda hade försvunnit och ersatts endast av en bitterljuv nostalgi (kanske - har inte fullt identifierat känslan). Bjuppen blev en rening och jag kom ut på andra sidan och mådde mycket, mycket bättre. Jag vet nu, några dagar senare, fortfarande inte varför. Men allt ser lite ljusare ut. (vän av ordning som följer House vet att hans bensmärta återvänder några avsnitt senare, behandlingen varade inte... men det lämnar vi därhän).

SOU 2008:11

Idag har jag läst kårobligatorieutredningen som kom idag. Eventuellt kommer jag att kommentera den mer utförligt senare, men som den ser ut nu så tycker jag att den, trots en del brister, är riktigt bra. Framförallt för att den inte ger efter för trycket att behandla kårobligatoriet som den stora satan utan istället konstruktivt försöker hitta alternativa lösningar på hur studentmedverkan i högskolan ska kunna organiseras.



Efterhandsdisclaimer: Detta är mina egna åsikter och reflekterar inte nödvändigtvis åsikterna hos någon av de organisationer som jag är involverad i.

...

Jag har tappat rösten, vilket stör mig något enormt. Jag kan prata någorlunda, men jag vet att om jag anstränger rösten det minsta så kommer den att gå sönder helt och nästa vecka blir stum. Så jag pratar mindre än vanligt. Det känns lite konstigt eftersom jag normalt pratar gärna och mycket (och om jag ska vara helt ärligt: oftast alldeles för starkt). Nu har jag blivit förvisad till tystnad.

Det har redan inkräktat på mitt liv: det dök upp i lördags eftermiddag under SSCO:s "vår"-konferens på Solvik, tillsammans med en nästan knäckande attack av förkylning (eventuellt kan fredagens biljard & whisky sour-kväll hemma hos Anton ha hjälpt till) och fick effekten att jag knappt kunde prata och verkligen inte kände för att festa loss med resten av styrelsen - väldigt olikt mig dvs. Dagen efter blev det också underligt: jag var inställd på tung debatt om kårobligatoriefrågan, men eftersom jag knappt kunde prata var jag tvungen att begränsa debattinläggen ordentligt. Det är å andra sidan inte helt omöjligt att resultatet blev bättre därav...

Även måndagen påverkades: istället för att dels glida in på Hejdå-partaj på Allhuset för att senare förmodligen trilla in på Sunkit som vanligt stannade jag hemma och läste och lyssande på Bob Dylan. Om jag räknat rätt så var det här mitt tredje missade Sunkit på ungefär sex år - vilket innebär att jag varit på ca 97% av dem - inte så illa! Förhoppningsvis kommer rösten tillbaka vad det lider, för på torsdag åker jag på Finlandsturné med Kårspexet och då kommer rösten att behöva vara i fullgott skicka tror jag...

Gladare nyheter är att de senaste månadernas emotionella svårigheter nu helt har försvunnit: vissa genom egen försorg, vissa genom andras, vissa helt av sig själv. Så nu är det dags för nya tag!

Bits and pieces

Pub-quiz-kvällarna på Wirströms börjar bli riktigt gemytliga nu: arrangörerna känner igen en, öl dricks och givetvis placerar vi oss alltid högt på listan (senast delad första plats, men förlust i utslagstävlingen - något jag inte längre skyller på Gustav).

Annat gemytligt är att jag inte behöver beställa på Folkets kebab längre då kärnstyrkan i personalen har lärt sig vad jag vill ha (kycklingkebabtallrik med pommes och en cola, att ta med). Enda smolken i bägaren är att de verkar ha en ny kille som lägger upp maten och han är snålare med maten än de andra. Dessutom så häller han både den röda och den vita såsen bara över salladen när jag egentligen vill ha på köttet och pommesen också. Det kanske är priset man får betala för att bli igenkänd.

På temat stamställen i anslutning till SoFo så fick jag ett mail med den glädjande nyheten att Sosta återöppnar på Söder i slutet av mars. Nya platsen är vid Medis, om jag förstått det rätt så i lokaler vid 54. Följaktligen så får jag börja gå upp fem minuter tidigare så jag hinner förbi och ta en espresso på vägen till jobbet.

Annars var förra helgen en orgie i matlagning och THS. Jag och Fredrik arrade först överlämningsmiddagen för KS (15 pers) och sedan dagen efter en sittning för KF (40 pers) - vi mer eller mindre bodde i Lilla Gasquen i två dagar. Men både lyckat och roligt var det!

Qexölet i lördags tänker jag inte kommentera.

En sak till...

Jag brukar väldigt sällan kommentera på current events, men det här är något som jag stört mig på ganska länge nu.

Allt blir mycket enklare om man helt enkelt fråntar alla religiösa samfund vigselrätten, så att endast borgerliga vigslar är giltiga i lagens mening. Äktenskapslagstiftningen skrivs om till att vara könsneutral givetvis. På så sätt så slipper man tumma på religionsfriheten eftersom det då står alla samfund helt fritt att viga vilka de vill, hetero- som homopar, samtidigt som alla blir lika inför lagen. Om man vill gifta sig i kyrkan får man helt enkelt först ha en ceremoni i tingsrätten (el. motsv.) och sedan en kyrklig ceremoni (eller omvänt) - men den kyrkliga ceremonin har ingen juridisk effekt, även om den kan vara nog så viktig för de inblandade.

Tonsiller, dvärgar och nätverk

Jag har känt mig varierande former av halvkrasslig ganska länge nu har jag märkt. Började någon gång i mitten av november med höjdpunkt bl.a. runt Nobel. Snuvighetsdelen har jag funderat på att härleda till bristen på regelbunden dammsugning, men senaste veckan eller så har jag varit svullen i halsen också. Eventuellt kan det bero på lite allmän överansträngning eftersom jag jobbat lite för mycket och varit ute lite för mycket och sovit lite för lite senaste månaden eller så. Men jag vet inte.

För ett tag sedan diskuterade vi konceptet dvärgar representerandes nobelpristagare hängandes från en linbana i taket. Jag är för. Undrar om de på Rent-a-midget kan ställa upp?

Jag har äntligen också fått ändan ur vagnen och investerat i den router och ethernetdisk som jag så länge eftertraktat. Jag meckade upp allt igår, börjar så sakteliga bli helt hemma på hanteringen och för i stillsam takt över massa media från laptopen till disken (laptopen blir f.ö. lite gladare om den får lite mer diskutrymme har jag märkt). Inte många steg kvar nu innan jag är där jag vill - nästa inkluderar att klura ut hur jag kan sända musik trådlöst från datorn till stereon över routern (fm-sändare är för tråkmånsar); det borde finnas någon manick för sådant. Efter det är det bara en sak som saknas för att man ska slippa massa sladdar i laptopen: trådlös el...

Tabula rasa

Dags att rensa i historiken och avverka utlovade poster:

Allt om Buffy:
Just nu är jag ungefär en tredjedel in i säsong sex efter att ha plöjt ordentligt i mellandagarna och över nyår. Jag blev nästan helt knäckt av slutet på säsong fem, men hämtade mig och säsong sex är riktigt bra. Musikalavsnittet var kanon och äntligen får Buffy och Spike ihop det: jag blir glad. Jag ser inte riktigt fram emot när jag har sett klart allting; det kommer att kännas tomt misstänker jag. Jag ska undersöka eventuella andra serier att gräva ner mig i - är det någon som har några förslag?

Olof och flickorna:
Pass. Jag säger bara det. Jag vet inte hur länge till jag orkar gå omkring på helspänn och inte veta vad jag ska ta mig till. Jag vill ha mitt liv tillbaka!

Tentapub galore:
Tentapuben var: Helt. Galen. Och underbar! Det var schysst (om än så småningom något onykter) stämning hela kvällen. Vi sålde som om det inte fanns någon morgondag: när det var dags för frukost och efterkör vid femrycket fanns det bara Pripps Blå på fat samt några vinpavor kvar. Mycket trevligt efterkör blev det ändå - jag kom hem någon gång på eftermiddagen, vilket givetvis sabbade mina möjligheter för julhandel och sillinläggning. Men det gick ändå!

Jul och mellandagarna:
Väldigt trevligt! Jag var hemma hos Adam och käkade middag och såg Real - Barca den 23 och kom ut till mor & far runt lunchtid på julafton. Dagen blev lite förskjuten eftersom syster hade jobbat natt och behövde sova så vi kom igång med julmaten först vid fyra-rycket. Jag fortsatte med trenden från de senaste åren och såg endast bits and pieces av Kalle Anka. Julmaten i vanlig ordning fantastisk; årets variation var att det var lite spiskummin i köttbullarna samt att jag äntligen gjorde ett seriöst försök att äta grisfötter. Tyvärr var det inte speciellt gott - kanske försöker nästa år också innan jag ger upp. Tillsammans med surströmming är det nu det enda som jag inte äter (övervann antipatin mot lutfisk förra året). Sedan blev det klappar med mig som en motvillig tomte...
Juldagen tillbringade jag även den hos mor & far för att senare på kvällen hamna på en salsafest på Debaser med Nobelgrabbarna. Annandagen var jobba på dagen och familjemiddag på kvällen; sedan var det business as usual med jobb under mellandagarna. Highlights dock under kvällstid med spelkväll hos Aron och punschprovning hos Johan & Qaryn.

Det nya året firade jag in på middag hos Fredrik, underbart trevlig tillställning även om det (läs: jag) blev något onyktert...

Tabula rasa är förutom ett begrepp också titeln på ett Buffy-avsnitt där Willow raderar ut alla deras minnen i ett försök att dels få Buffy att glömma upplevelsen att bli tagen från himlen, dels lappa ihop förhållandet med Tara. Kanonavsnitt må jag säga!

Dåså - då var allt utlovat avklarat!