Hur man firar sin 28-årsdag

Jo man vaknar och går till jobbet i relativt god tid. Sedan så fortsätter min sitt dagliga värv på arbetsplatsen, med lite lunch, lite kaffe och lite skvaller insprängt här och var. Man tackar medvetet nej till en eventuellt rolig kväll på Cirkus med SSCO-gänget. Sedan går man hem efter att ha tackat nej till ett erbjudande om middag från sin syster. På vägen hem så inhandlar man chips och pizza på vilket man frossar i soffan framför laptopen.

Sedan tillbringar man sisådär en-två timmar med att gå igenom sitt mediabibliotek efter de senaste förvärven av Sunkit-musik. Och katalogiserar upp det mest så allt är fint och bra. Efter det så inser man att det var ju lite saker att ta tag i innan man åker till Linköping och Örebro på fredagen. Alltså tillbringar man ett par timmar med att skriva protokoll till måndagens styrelsemöte med SSCO (vilket i ärlighetens namn ser ut att kunna bli ett riktigt intressant möte). Någon gång mellan författandet av valärendena och beslutsärendena så loggar Någon in på Msn, varpå man diskret småpratar runt det man egentligen vill säga. Och får veta/inser/börjar spekulera att saker nog är som mean hela tiden trott/anat/misstänkt. Men är fortfarande extremt osäker på vad det är som gäller och kommer följakltligen vara lika stissig som de senaste 12 dagarna.

Och sedan (självreferentiellt) så martyrbloggar man om det, samtidigt som man spekulerar i om huruvida det kommer att läsas av någon och om man därmed kommer att tvingas/uppmanas/etc förklara vad man egentligen menar och vem man egentligen är.

En gång i tiden (ca 2002 kanske, give or take ett år) så lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin (mer) skulle använda "man" i tal eller skrift när jag egentligen menade "jag". Men där ser man vad man lär sig när man blivit ett år närmare 30.

Edit: Jag hittade vad jag hade skrivit (dagboksarkiv på Lunarstorm...). Den 12 nov 2003 levererade jag de otroligt välformulerade visdomsorden (Jisses! Var jag sådan för bara 3½ år sedan?! Nåja - förhoppningsvis inte lika stor dramaqueen nuförtiden, även om det är ett av mina signum...):

"Ibland önskar jag att det gick att bortse från rationaliteten; att få
tillåta sig att känna saker helt omotiverat. Så fort jag tänker till om en
känsla så sätter jag den i fokus och den hamnar därmed under rationalitetens
lupp. Då kan det visa sig att jag inte hade Rätt att känna så; att det inte
var Moraliskt berättigat utan bara Oren Subjektivitet och Önsketänkande. Då
blir allt genast Korrupt, Tvivlen sätter in och jag måste totalt omvärdera
mina ståndpunkter - men framförallt så blir ursprungskänslan förstörd, jag
tillåter den mig inte längre, ty den var Ej Rationell. Jag önskar att jag
kunde sluta analysera. Jag vill kunna tillåta mig irrationaliteter
/Olof - föraktar personer som skriver ”man” när de inte vågar skriva
”jag”."