Herrmiddag - Jawohl!

GI-sällskapet har nu avverkat sin sjätte middag totalt, och sin fjärde med nuvarande medlemmar. Det blev en smula improviserat dels då värden blivit sjuk så vi var tvungna att byta plats dels då två i sällskapet hade tänkt att servera hummersoppa. Stefan (utan levande humrar) fick ge vika och istället servera "det köket kan erbjuda". Meny som följer:

Toast med hummer och dill
King crab i skaldjursgélé med isbergssallads- och musselskum
Gratinerad hummer
Hummersoppa med konjaksgrädde
Kaninkorv och kaninfilé med äppelgelé och jordärtsskockspuré
Gingravad hjortfilé, svartvinbärsgravad hjortfilé med friterade rotsaker julienne och potatiskaka
Vaniljvodka- och muscovadosocker-bärtopf med vit chokladparfait och Cointreausocker

Till detta dracks det bl.a. champagne, sherry, madeira, goda viner, sauternes. Och så kaffe och avec.

Allt var helt underbart - särskilt den gravade, lätt stekta, hjorten som nog var höjdpunkten. Enda smolken i glädjebägaren var att jag misslyckades med Cointreausockret (efterrätten var min). Det var tänkt att vara kristallint, men det blev bara segt.

Mattemat för kvällen var sprit - vilket reflekterades mer i vissa rätter, mindre i andra (inte alls i hummertoasten eller den gratinerade hummern eftersom dessa var sista-minuten-idéer). Inalles bra tolkningar måste jag säga. Nu hade dock vissa tvingats till Google för att söka inspiration - framöver kanske man ska titta på temata som tvingar oss till mer introspektiv matlagning.

Klädtemat var diktatorer, vilket var svårt. Trots detta finns några minnesvärda stunder med insikter om strumpebandshållare.

Kathársis

I slutet av House M.D. säsong två så försätts House i ketamininducerad koma och blir därmed av med sin konstanta smärta; jag tror att jag var med om något liknande i tisdags. Efter att i runda slängar tre veckor ha varit på sällan skådat risigt humör gjorde omständigheterna att jag var tvungen att ta mig en ordentlig bläcka på Bjuppen. Jag kvicknade till i Sqrubben någon gång mitt på dagen efter med endast fragmentariska minnen av kvällen, obefintliga den senare halvan, och släpade mig, oändligt bakfull, hem för attt sova (förlåt igen Jocke som jag skulle fikat med, Jon som jag skulle ätit middag med, QM som jag skulle städat med).

Men: när jag så småningom återhämtat mig, säg torsdag förmiddag, så upptäckte jag att nästan allt det där onda hade försvunnit och ersatts endast av en bitterljuv nostalgi (kanske - har inte fullt identifierat känslan). Bjuppen blev en rening och jag kom ut på andra sidan och mådde mycket, mycket bättre. Jag vet nu, några dagar senare, fortfarande inte varför. Men allt ser lite ljusare ut. (vän av ordning som följer House vet att hans bensmärta återvänder några avsnitt senare, behandlingen varade inte... men det lämnar vi därhän).

SOU 2008:11

Idag har jag läst kårobligatorieutredningen som kom idag. Eventuellt kommer jag att kommentera den mer utförligt senare, men som den ser ut nu så tycker jag att den, trots en del brister, är riktigt bra. Framförallt för att den inte ger efter för trycket att behandla kårobligatoriet som den stora satan utan istället konstruktivt försöker hitta alternativa lösningar på hur studentmedverkan i högskolan ska kunna organiseras.



Efterhandsdisclaimer: Detta är mina egna åsikter och reflekterar inte nödvändigtvis åsikterna hos någon av de organisationer som jag är involverad i.

...

Jag har tappat rösten, vilket stör mig något enormt. Jag kan prata någorlunda, men jag vet att om jag anstränger rösten det minsta så kommer den att gå sönder helt och nästa vecka blir stum. Så jag pratar mindre än vanligt. Det känns lite konstigt eftersom jag normalt pratar gärna och mycket (och om jag ska vara helt ärligt: oftast alldeles för starkt). Nu har jag blivit förvisad till tystnad.

Det har redan inkräktat på mitt liv: det dök upp i lördags eftermiddag under SSCO:s "vår"-konferens på Solvik, tillsammans med en nästan knäckande attack av förkylning (eventuellt kan fredagens biljard & whisky sour-kväll hemma hos Anton ha hjälpt till) och fick effekten att jag knappt kunde prata och verkligen inte kände för att festa loss med resten av styrelsen - väldigt olikt mig dvs. Dagen efter blev det också underligt: jag var inställd på tung debatt om kårobligatoriefrågan, men eftersom jag knappt kunde prata var jag tvungen att begränsa debattinläggen ordentligt. Det är å andra sidan inte helt omöjligt att resultatet blev bättre därav...

Även måndagen påverkades: istället för att dels glida in på Hejdå-partaj på Allhuset för att senare förmodligen trilla in på Sunkit som vanligt stannade jag hemma och läste och lyssande på Bob Dylan. Om jag räknat rätt så var det här mitt tredje missade Sunkit på ungefär sex år - vilket innebär att jag varit på ca 97% av dem - inte så illa! Förhoppningsvis kommer rösten tillbaka vad det lider, för på torsdag åker jag på Finlandsturné med Kårspexet och då kommer rösten att behöva vara i fullgott skicka tror jag...

Gladare nyheter är att de senaste månadernas emotionella svårigheter nu helt har försvunnit: vissa genom egen försorg, vissa genom andras, vissa helt av sig själv. Så nu är det dags för nya tag!

Bits and pieces

Pub-quiz-kvällarna på Wirströms börjar bli riktigt gemytliga nu: arrangörerna känner igen en, öl dricks och givetvis placerar vi oss alltid högt på listan (senast delad första plats, men förlust i utslagstävlingen - något jag inte längre skyller på Gustav).

Annat gemytligt är att jag inte behöver beställa på Folkets kebab längre då kärnstyrkan i personalen har lärt sig vad jag vill ha (kycklingkebabtallrik med pommes och en cola, att ta med). Enda smolken i bägaren är att de verkar ha en ny kille som lägger upp maten och han är snålare med maten än de andra. Dessutom så häller han både den röda och den vita såsen bara över salladen när jag egentligen vill ha på köttet och pommesen också. Det kanske är priset man får betala för att bli igenkänd.

På temat stamställen i anslutning till SoFo så fick jag ett mail med den glädjande nyheten att Sosta återöppnar på Söder i slutet av mars. Nya platsen är vid Medis, om jag förstått det rätt så i lokaler vid 54. Följaktligen så får jag börja gå upp fem minuter tidigare så jag hinner förbi och ta en espresso på vägen till jobbet.

Annars var förra helgen en orgie i matlagning och THS. Jag och Fredrik arrade först överlämningsmiddagen för KS (15 pers) och sedan dagen efter en sittning för KF (40 pers) - vi mer eller mindre bodde i Lilla Gasquen i två dagar. Men både lyckat och roligt var det!

Qexölet i lördags tänker jag inte kommentera.