Skavsår och dans

För eller senare så måste jag nog börja ta en ordentlig danskurs. Efter att först under flera år ogillat att dansa (och därmed också avstått, men med bestämd åsikt attt jag kunde om jag bara ville), över att ha börjat vilja dansa (men med växande oro att jag inte kunde och därför i stort avstått), till att så småningom börja uppskatta och utöva dans av åtminstone någorlunda kvalitet har jag nu kommit till den grad att jag vill lära mig att dansa bra - för att det är roligt.

Insikten slog mig någon gång under gårdagkvällen mitt i en Wienervals i Stadshuset (första gåången som jag dansade Wienerval på jag vet inte hur många år): att det vore ännu roligare, och man kunde uppskatta sitt undersköna sällskap än mer, om man slapp ständigt tänka på att hålla takt och tempo. Så om några år (givet tempot hittills) kanske jag faktiskt gör slag i saken och tar en ordentlig danskurs; men den som lever får se.

Skavsåren slutligtvis har ingenting med dansen att göra - jag fick för mig igår att det var en strålande idé att gå omkring på Söder och göra ärenden i flip-flops. Är det talande att jag får skavsår av en halvtimme i flip-flops, men inte av en bal i lackskor?