Att dyrka i Dahlgrens tempel

Blandade fruktchips

Champagne (som jag tyvärr glömt namnet på - det var en stram rosé)

Mathias första intryck (kumminkryddad minibrötchen med smält smör)

Potatis, gräddfil, forellrom
Blomkål, parmesan & tryffel
Svampsoppa, mjölkskum

Bröd
3 × fett (smör, rapsolja, baconflott)

Expression d'Orthogneiss 2004
Domaine de l'Ecu, Loire

Rökt lax, ostron & kaviar (italiensk stör)
gurka, pepparrot, dill

Wolfer Goldrube Riesling Auslese 2006
WeingutVollenweider, Mosel

Naturlig gåsleverterrine
mango, bitter sallad, svart sesam

Grüner Veltlinder Spiegel 2006
Fred Loimer, Kamptal, Austria

Skandinavisk hummer
bakad rotselleri, forellrom, sockerärtor, citron

Barbaresco Manzola 2004
Fiorenzo Nada, Piemonte

Lantägg 63 °C
skogssvamp, sticklök, sidfläsk

Duet Lex 2003
Edi Simcic, Goriska Brda, Slovenien

Griskind & korv
jordärtsskocka, rödbeta, vattenkrasse, malt

Portvin (Tawny från 1986)

3 × ost (Comté, Svecia, någon till, dadlar)

Örtssorbet med fjälkvanne

Muscat
Campbell's Ritherglen, Australia

Choklad i ugn
havtorn, morot, yoghurt

Kaffegodis
Choklad, fänkål & havssalt
Lönnsirapskaka
Frusen sandwich med citronverbena

Der Ring des Nibelungen

Operagänget har äntligen avslutat resan som inleddes för ett och ett halvt år sedan och har sett hela Nibelungens Ring. Valkyrian och Rhenguldet har jag redan avhandlat så nu några ord om Siegfried och Ragnarök. Den här omgången hade vi turen att se saker i rätt ordning och i nära följd (Siegfried på lördag, Ragnarök på måndag) vilket lyfte upplevelsen. Trots att bägge klockade in på över fem timmar (5 h 11 min resp. 5 h 34 min) inklusive paus så kändes de kortare än Valkyrian (som var runt 4 h 45 min).

Siegfried hade ett oväntat bra driv i berättandet, och var musikaliskt jämnare än exempelvis Valkyrian - dock saknade den Valkyrians höjdpunkter. Prestationsmässigt så var Wotan och Brünnhilde outstanding, Siegfried hade dock svårigheter att nå ut med rösten - det är inte lätt att vara Wagnertenor. Musikaliskt så var Siegfried väldigt Wagner genomgående: mycket dialoger, marginellt med arior.

Ragnarök var mer klassisk opera både synoptiskt och musikaliskt: mer lättlyssnat, mer förväxlingshistoria; tyvärr kändes den därför något lättviktig, primärt i andra akten. Tyngden återkom i andra halvan av sista akten som i min mening, tillsammans med första delen av Valkyrians tredje akt, är det starkaste i hela Ringen: dels musikaliskt, kanske framförallt dramaturgiskt. På sångarfronten är det åter Brünnhilde (Katarina Dalayman) som tar hem spelet, i viss konkurrens med Hagen. Återigen är Siegfried blekast med svårigheter att nå ut.

Sammantaget är jag riktigt nöjd med hela Ringen. Jag skulle gärna se om den, då helt i rätt ordning och över en kortare period (två veckor kanske). Jag ger den som helhet 4 kultureliter av 5 möjliga!