Jag upplevde igår en liten renässans av mitt studentorkesterliv. PQ hade vårkonsert och baletten firade 50 och det kunde jag ju inte missa. Eftersom jag missade förra årets vårkonsert och inte har haft P-fracken framme sedan SOF var jag något osäker på hur det skulle bli; det var riktigt roligt! Orkestern var någorlunda välspelad, baletten likaså och framförallt var det tight genomfört; P-spexet saknade måhända några nyckelmotiv, men det kunde jag glatt ha överseende med.
Hela kvällen var en kavalkad av pilsner i gamla goda vänners lag, middagen välsmakande, vinet frikostigt. Det enda som saknades var en nätt liten baletta i knät... (men i ärlighetens namn så är jag nu nästan 10 år äldre än nyrekryterna så det kanske var lika bra så).
Slutsats: ränderna går aldrig ur! (och nu ser jag verkligen fram mot STORK)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar